Igår hade jag den goda smaken att titta på Pantertanten, en rejält underskattad serie. Bara Rose Nylund är ju en anledning att titta på serien, de fluffiga frisyrerna en annan.
Igår hade Blance sin bror på besök, sin homo-bror, som skulle gifta sig och förvånande nog så var det ju inte helt enkelt för Blanche att accpetera. Dock, i slutminuterna så fångade hon sitt förnuft och förklarade sin kärlek till brodern och hälsade den blivande äkta maken välkommen till familjen.
Det var ju på intet sätt orginellt alls, men som jag gräähäääähäääääääät... Jag tyckte det var så oerhört rörande, vackert och med min logiska, elaka hjärna, lite fånigt och konventionellt.
Behöver jag ens förklara varför?