att rosta mitt bröd. För ibland när man plockar ur skivan & lägger den på bordet så luktar det som det gör i bagar-stugan när vi bakar tunnbröd. Lite bränt mjöl, lite varmt, lite bröd och väldigt mycket trygghet. Jag älskar att baka tunnbröd, jag kanske är lite töntig men jag inbillar mig att jag känner generationer kvinnor som stått vid samma bakbord och kavlat, borstat och gräddat, alla dessa kvinnor som jag känner vid namn och som är mina förmödrar. Det är en konst på utdöende och jag vill göra vad jag kan för att behålla några delar av den.
Jag är ju döpt efter min gammelmormor Elin och idag när vi bakar, jag, mamma, mormor & mormors syster, så står jag på Elins plats. Fast det var gammelmormors först och min nu. Måste komma ihåg att säga till mamma att boka en helg så jag kan vara med och baka i höst. Jag längtar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment