Jag skulle gärna

skriva nåt roligt. Men det är tajjt med tid mellan alla julbord och allt knäckätande. Återkommer under nästa år.

En gammal pojkvän trakasserar mig på fejjan där han skickar rädda-världen-pryttlar. Häromsistens fick jag en instruktion på hur man bäst gör hjärt-lung-räddning, igår fick jag ett ”tänktvärt” inlägg om en döende kille som fick chansen att vara hjälte på en baseballmatch i little-league.
”Du har två alternativ; ta bort inlägget eller skicka det vidare och visa att du är en människa som bryr dig om”. Men kära nån, jag kanske borde ge honom min adress till bloggen så han kan läsa lite om hur jag egentligen fungerar. Det är väl klart som fan att jag inte tänker skicka skiten vidare, jag är förvisso inte sådär jättemycket för sånt här, men folk kan ju inte begära av mig att jag ska skicka vidare snyfthistorier för att påvisa att jag inte är känslokall.

Jag bryr mig om, och nästa gång du har lust att visa det för din omgivning, ta och leta reda på telefonen och ring den personen istället för att fylla fejjan med sånt här trams!

Nu har jag packat

sminket också. Jag tyckte att jag hade lite packning...

Packad och klar

Joråsatte...

Klappar köpta - check!
Packat - inte check!
Slarvat bort Eddes klapp - check!
Stickat klart tusserna - check!
Blev det crappy - check!
Kommer glömma massor - check!
Sytt julkjol - check!
Ser fantastisk ut - check!

Hälsningar

Jag har funderat lite över alla kommunikationskanaler jag har denna julen att förmedla God Jul till nära och kära. Vem kommer jag att glömma bort, vem kommer jag att säga det till sju gånger och vem kommer jag få höra det av som jag inte vet vem det är? Jag har redan idag fått tre julkort av människor som jag inte skickat till. Bland annat av min kusin som varje år tar ett foto och gör julkort av. Det festliga i kråksången är att det föreställer henne tillsammans med sambon där det aldrig är ett särskilt smickrande kort för nån av dem. Och aldrig heller julmotiv eller liknande. I år tokskrattar kusinen rakt in i kameren och har ett finger i örat och hennes sambo bredvid som lutar sig bakåt och halvblundar. Det är per definition ett misslyckat kort och det är just det som gör det så jäkla festligt!

SMS tror jag fan inte att jag orkar skicka till nån, de flesta har jag ju redan på fejjan. Så jag antar att jag kan skicka nåt skräp där. Eller så ringer jag. Om jag har tid! Jag har nämligen ändrade planer på julafton. Från en stilla jul tillsammans med mor, far, mormor & morfar till stort julfirande med halva släkten har det nu slutat i jul tillsammans med mor, far, syster o hennes familj. Det blir fint! Det är alltid en lite roligare jul när kidsen är med!

Vilket påminner mig om att jag har ju inte stickat klart ännu. Fan, hinner jag göra det ikväll? Fortsatt rapport följer!

Dator

Min jobbdator är rätt festlig. Varje gång jag nyser så hänger den sig. Jag tror att det är en liten, men väldigt effektiv protest mot att jag är så himla otrevlig och bara nyser rakt ut över den och som en gammal matrona fnyser åt mig och anser att jag minsann inte kan bete mig hur som helst.

Den hemlöse miljonären

från Dikanäs ska äta renfile när han ändå är i Stockholm. Och dessutom väljer att göra det på Hilton Slussen. Jag har ätit där och är väl inte direkt enormt imponerad. Dessutom kan ju jag tycka att det borde finnas folk närmare Dikanäs som bättre vet hur man gör en schysst renfilé.

Den bästa renfilén jag ätit är mot all förmodan faktiskt på Universum (för er som känner till Umeå). Det kunde man inte tro när man var där en tisdaglunch att promoveringskäket var riktigt jävla najjs!

Du vet

att det är en ny generation som går på bio när man kan läsa på affischen "En ny film av regissören till Match Point".

Eftersom namnet Woody Allen inte plingar en klocka för nån.

Rosebud

Jag har gått på reklamen. Köpte Rosebud salve häromdagen. Den är rätt bra, men den luktar lite läskigt.

Om folk inte använder hjärnan, se för fan till att hålla igen då

Detta blir långt.

Jag fick ett mail för ett par år sen med en text om Progesterex, detta supermedel ska tillsammans med Rohypnol användas som en date-rape drug där våldtäcksmannen drogar kvinnan och för att täcka upp spåren och inte riskera ett oönskat barn göra kvinnan steril. Inte bara tillfälligt som ett p-piller. Nej nej, för alltid... Och så oerhört korkat, om en man är ute för att våldta, är då verkligen en bebis det första mannen i fråga försöker undvika? Borde det inte rimligtvis vara att lämna dna-spår efter sig. Tänk Hagamannen.

Detta har då rest några varv runt jorden och man använder sig av Birgitta Olofsson sjuksköterska och doktorand Umeå Universitet som avsändare för att göra det lite mer trovärdigt.

Till att börja med så skriver man universitet med liten bokstav, det vet alla som faktiskt studerat vid ett universitet... Sedan. Jag har googlat Progesterex och Läkemedelsverket och där har man faktiskt sett ett behov av denna sida. Kära nån, jag blir rakt av illamående av att folk är så ini helvete korkade att man helt oreflekterat sväljer all skit som finns. Får man inte en del vett för att man ska använda det? Källkritik, är det inte modernt längre?

Jag blir lite trött i själen när jag tänker på att detta faktiskt skickas fortfarande. Senast idag såg jag det på facebook. Herregud, skärp er!

Birgitta Olofsson till sist då, jodå. Det finns en kvinna som heter det på nus, hon forskar om höftskador inom geriatrik. Rätt långt från steriliseringsmedel...

Sista svängen

till stan. Nån fler än jag som tror att det kan vara komplett kaos? But, when you gotta go, you gotta go!

fejjan

Jag ser på facebook att en av mina närmaste vänner var på SK-middag. Jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk på de andra SK-arna som får hänga med henne. Det vill ju JAG göra... *fnys*

Det var bättre förr när vi alla bodde i samma stad, dessutom inom en radie av en kilometer. Tyvärr hade man ju inte vett att uppskatta det.

Ica...

Har idag fått det nya numret av Buffé, och på sidan 30 har vi två helsidor om... Tadam; FÄRS!!

Vi kan här läsa om den klassiska julköttbullen, olivfyllda järpar, wallenbergare och falska kåldolmar. Som grädde på moset kan man även läsa om de olika sorters färser som Ica marknadsför.

Det står dock inte ett ord om ompackningen av färsen som tydligen sker i olika butiker här i stan. Det hade kanske vart på sin plats kan man tycka.

Min kille

Är rätt jävla snygg!

BTW

Du vet väl att jag är kär i dig va?

Timbuktu

Snart på ett Berns nära dig!

Dagen till ära har jag försökt lägga mig till med lite hiphop-lingo. Big up man! Jag har tjackat ett par jeans (svarta kontorsbrallor är enligt uppgift inte särdeles hippetihoppeti, i synnerhet inte kombinerat tillsammans med en knytblus…) och jag ska titta på the Voice (hiphop & R’n’B) hela kvällen. Jag kommer vara grymt laddad. Sen har jag läst på timbuks hemsida där en rätt stor majoritet gnäller över 20 årsgränsen på Berns. Jag tänkte i mitt stilla sinne att för min del går det bra att höja åldersgränsen med ytterligare fem år! Så kvällen kommer att spenderas efter att frenetiskt leta efter den snabb-verkande rynkkrämen som jag läste om i förra veckan. Vem vet, jag kanske kan passera för 23 om det är tillräckligt skum belysning? ;)

Jag är grymt taggad! <3 <3 <3 <3

(jag tror att <3 är nåt med att skaka rumpan, inte ett hjärta… tyvärr)

Dammsugarborstar

Mer spännande på tåget, jag hade missat ett samtal av MSö, en av de människor jag bara tänker på så åker mungiporna uppåt! Hennes bror brukar ha en förmåga att köpa de mest bisarra och smaklösa julklapparna och jag fnissade och ringde för att fråga vad hon skulle få i klapp av honom detta året. Det verkar på förhandstippningen inte vara så himla illa, tvärtom faktiskt. När jag sedan frågade vad hon skulle köpa åt honom fick jag till svar: ”en dammsugarborste”. Va?

MSö förklarade hur det låg till, med motiveringen: ”Han har väl nött ut den eller nått”. Jag skrattade högt och ljudligt och kunde för livet inte sluta skratta så tårarna rann där jag såg brodern framför mig stå och fullkomligt frenetiskt gnugga hårt mot soffan för att absolut inget damm skulle finnas kvar i soffan och att alla strån i borsten var nednötta till fästet. Riktigt exakt så var det ju inte, men det nådde inte riktigt fram till mig…

Att döda sitt tangentbord

Igår på tåget så hade jag inget att göra, bara tanken på att planlöst surfa runt eller jobba fick mig att se i kors. Efter att ha sovit i snitt fem timmar de senaste nätterna gjorde att min koncentrationsförmåga vara nere på i princip noll. Så jag ägnade mig istället åt att tjuvläsa min grannes mail och eller bara stirra rakt ut i luften. Min granne verkade vara ekonom så mitt eget fånstirrande och filosoferande var aningens mindre tråkigt än att läsa om lastpallar.

Efter ett par timmars funderande på vad jag ska göra med mitt liv, vilka julklappar jag ska köpa och andra världsviktiga frågor så steg det på en herre som tydligen hade för avsikt att döda sitt tangentbord. Sällan har jag hört någon slå så hårt på de stackars tangenterna och han gav sig inte heller. Efter ett tag hade jag god lust att ställa mig upp och skrika åt honom; ”TANGENTBORDET ÄR FÖR FAN REDAN DÖTT!!”

Jag hade ju så goda föresatser

jag skulle städa, diska och tvätta i helgen. Detta tillsammans med att sy en kjol, shoppa loss några tröjor, jeans(!) och ett par "kjolskor". Av detta har intet hänt. Jag tror dock att jag ske ge mig in i kjolbranschen. Jag gillar ju att sy och framförallt kjolar, de vet jag ju hur man gör!

Å andra sidan, exakt vad trodde jag om mig själv. Allt detta ovan på två dagar? I crack myself up!

Jag kan inte låta bli

att ha det lite tråkigt. Det är lördagkväll och det roligaste idag är att jag rev ner en termometer i glas som gick sönder. Det var roligt för att den inte var så himla vacker, julklappar. Needless to say more... Sen städar jag, tvättar och diskar.

Lever verkligen det ljuva livet. Verkligen...

In a perfect world

Jag har köpt mig en ny Parkerpenna. Om jag fick bestämma skulle jag sitta med min penna och ett vaxdukshäfte på uteservering i Paris och fila på den stora romanen. Den ultimata författarfantasin. Och mellan allt skrivande och kreativ ångest promenerar jag ett par kvarter till min lilla vindsvåning för att träffa min hemlige älskare av mystiskt ursprung, kanske vet jag inte ens hans riktiga namn och vi kan knappt kommunicera med varandra verbalt….

Men så var detta med sanningen. Att jag mycket odramatiskt köpte min penna på akademibokhandeln vid odenplan för att de pennor som finns på jobbet helt enkelt är så himla sopiga.

Äsch. Det är ju ändå fredag idag. Jag håller mig till den första delen i detta inlägg. Det är lite mer romantiskt och filmiskt än den gråtrista, regniga sanningen.

Adams pengar

Idag har jag i tysthet tävlat igen mot adams pengar. Idag hade jag 8 rätt. Ett helt ok resultat. Jag bommade på tjuren av wales & vilka det var som vann speedracing eller nåt liknande trisst skit.

Men ta mig fan om inte adam spikade skiten...

IT

Läste idag Computer Sweden. Där kunde man läsa att rektorer inte har tillräcklig koll på IT. Nu läste jag inte mer än rubriken på den lilla notisen så just i detta fallet kan jag inte riktigt uttala mig. Men, det har ju aldrig tidigare hindrat mig från att ha en åsikt så just idag ska vi inte heller bryta vårt invanda mönster. Så. Vad är egentligen IT. Förkortningen står ju som de flesta vet för Informationsteknologi. Men vad exakt betyder det när vi läser i tidningar om att rektorer inte har tillräcklig kunskap om IT, eller att IT-satsningen anses från politkernas håll vara väldigt viktig. Är det Internet vi pratar om? Är det dragningen av bredband som står på agendan? Kanske systemutveckling, eller den faktiska teknologin med hårdvaran? Det är ibland väldigt svårt att veta och begreppet IT är för de flesta ett ogripbart suddigt moln som svävar över oss där ingen verkar lyfta ett finger för att göra begreppet mer överskådligt. Det kanske vore läge att reclaim the IT?

Dela upp det, ge fan i att säga IT om egentligen så vitt skilda saker som datorer, system och Internet. Personligen tror jag att begreppet faktiskt odlas en del av computernerrds som gärna vill bidraga till mystiken genom att använda sig av märkliga ord, helst engelska för att gemene man inte ska förstå att det mesta faktiskt idag går att sköta själv.. Helt utan kunskap om programmering eller unix-kommandon.

Eller kanske det igen, som ett återkommande tema i min blogg, är massmedia är den verkliga orsaken bakom all begreppsförvirring? Det kan faktiskt ligga någonting i det.

Baba blues

Är på vernissage. Gamla gubbar spelar blues o kulturhäxorna är precis som de var när jag lämnade dem. Risigt rött hår, sammetstunikor o kultur hela vägen till örat.

Min tavla

Igår var jag och hämtade min vinst! Titta noga på alla tigerhuvud!

Vargen är på besök

och jag hatar det... Jag hatar känslan det ger i hela min kropp, viljan att kräkas och springa på samma gång. Jag hatar de tankar som genereras och snurrar runt, runt, runt. De handlingssätt jag har för att möta vargen är båda lika illa. Lägga sig ner i ett mörkt rum och tänka alla dåliga tankar och gråta bort honom. Eller vägra tänka tanken och fly in i ett virrvarr av vänner, sprit och allt annat som skingrar tankarna för stunden.

Det var nån som frågade mig vad jag önskade mig mest av allt i världen. Svaret är mycket enkelt: själslig frid. Att sitta på en liten trapp med en kopp kaffe i handen, inte en människa i synhåll och vara helt nöjd med att sitta där. Det är mitt livs mål. Det känns långt ifrån när vargen kommer på besök.