och jag hatar det... Jag hatar känslan det ger i hela min kropp, viljan att kräkas och springa på samma gång. Jag hatar de tankar som genereras och snurrar runt, runt, runt. De handlingssätt jag har för att möta vargen är båda lika illa. Lägga sig ner i ett mörkt rum och tänka alla dåliga tankar och gråta bort honom. Eller vägra tänka tanken och fly in i ett virrvarr av vänner, sprit och allt annat som skingrar tankarna för stunden.
Det var nån som frågade mig vad jag önskade mig mest av allt i världen. Svaret är mycket enkelt: själslig frid. Att sitta på en liten trapp med en kopp kaffe i handen, inte en människa i synhåll och vara helt nöjd med att sitta där. Det är mitt livs mål. Det känns långt ifrån när vargen kommer på besök.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment