Jag har köpt mig en ny Parkerpenna. Om jag fick bestämma skulle jag sitta med min penna och ett vaxdukshäfte på uteservering i Paris och fila på den stora romanen. Den ultimata författarfantasin. Och mellan allt skrivande och kreativ ångest promenerar jag ett par kvarter till min lilla vindsvåning för att träffa min hemlige älskare av mystiskt ursprung, kanske vet jag inte ens hans riktiga namn och vi kan knappt kommunicera med varandra verbalt….
Men så var detta med sanningen. Att jag mycket odramatiskt köpte min penna på akademibokhandeln vid odenplan för att de pennor som finns på jobbet helt enkelt är så himla sopiga.
Äsch. Det är ju ändå fredag idag. Jag håller mig till den första delen i detta inlägg. Det är lite mer romantiskt och filmiskt än den gråtrista, regniga sanningen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment