Bostäder

Idag läser vi i Svd om att personer som bor i Stockholms kulturhus är ”besvikna” efter valet då de innan valet fick valpropaganda av borgarna. ”Vinner vi valet får du köpa din bostad”. De känner sig besvikna. Jassåru. Om personen i fråga bor i kanske de mest eftertraktade husen i hela Stockholm (och i förlängningen även de mest intressanta adresserna i Sverige då ftersom flest bor (och vill bo) i Stockholm) och de har mage att vara besvikna över att de inte får äga sin bostad. Men kära nån…

De är sura över att deras lägenheter som ibland kanske bara har en takhöjd på knappt två meter inte får sätta in rostfria vitvaror, deras bakgårdar visar fortfarande spår av gamla dass och andra påminnelser om den gamla arbetarklassens mödor. Folkpartiet har nu sagt ifrån på att sälja ut husen, tack fp! För vad blir effekten om mammon får göra sitt inträde i kulturarvet? Ska vi acceptera att någon blåser bort gaveln till förmån till en gigantisk glasvägg, eller att soldäck och balkonger byggs på i gamla stan? Eller ska de människor som bor i de kåkarna acceptera faktum: de bor fantastiskt. Ta vara på det istället för att vara besviken. Om de ändå vill äga sin bostad om det är det viktigaste av allt så finns det säkert massor av lägenheter i Huddinge som är i stort renoveringsbehov. Där kan de besvikna gå all-in.

Personligen är jag mest besviken på de människor som bor där som tycker det är viktigare att göra sig en hacka än att bo i ett världsunikt boende. I annat fall kan vi byta bostadssituation…