Sådärja

Dagen börjar strålande.

I en överfull t-bana står jag grymt uttråkad och bara väntar på att komma fram. Byter till buss, sätter mig bredvid en snubbe som har den löjligt dåliga smaken att välja att inte duscha. Han luktar sur gammal pizzeria blandat med svett och några andra unkna lukter. Så när jag väl var framme så rusar jag mot utgångsdörren bara för att komma ut i friska luften.

Och eftersom jag har så himla bråttom att komma ut och andas syre så fastnar jag med en klack i trappan ner, försöker rädda upp mig, fastnar med den andra klacken och rasar rakt ner i marken. Åh vilken lycka... Och ont gör det också att dimpa rakt ner på sina knän. Jag kliver upp o kvider en del.

Vilken bra start på dagen.... Verkligen.