TV-recensent

Idag har jag spenderat ett par minuter med att titta på Judge Judy, herregud. Är de människorna verkligen på riktigt? Efter "domen" fick vi höra en av de stridande parterna (fd pojkvän) säga: "I have learnt to never trust women who tell lies".
Well... Tog det dig verkligen 30 år för att komma på det? Det är sånt vi andra lär oss i lågstadiet. De är kanske lite mer slow i landet over-there. Och när man tittar på kvalla-teve som Judge Judy framgår ju detta i princip som ett faktum. Detta späs ju ytterligare på också när man tänker på den sittande presidenten.

Nåväl, jag har även haft förmånen att titta på ett nyhetsinslag om den knivskurne rektorn på en skola. Så här hade svt valt att lägga fram det: Den knivskurne rektorn är enligt förövarens mor antagligen ett offer för en hämndaktion på förövarens yngre bror som blev straffad någon gång under hans skoltid. Efter det tar vi den verkliga tyngdpunkten på inslaget; invånarna i samhället som får uttala sig. De visar en finnig yngling som jag antar säger det man kan förvänta sig, nämligen att det är tragiskt. Den andra invånaren funderar suboptimalt nog på sin egen situation där hans sambo då utbildar sig till lärare och han blir orolig å sin sambos vägnar. Charmant! Verkligen underbart!

Som en liten passus kommer det att förövaren i fråga har erkänt vissa delar och att rektorn ligger kvar på sjukhuset... Det mina vänner, det är nyhetsrapportering at its best. Istället för att rapportera fakta och faktiskta händelser kör man på det sedvanliga känslokortet och "tänk om".

Jag "tänker om" det skulle kunna visa sig att få en nyhetsrapportering utan känslokladdet, vad tror ni? Är det möjligt? Och nej, jag är inte känslokall. Men vad skulle du säga om svt kom med kamera och mick o bad dig uttala dig i knivhuggsfallet, vad finns det annat att säga än att det är tragiskt? Kanske att rektorn förtjänade det? Skulle inte tro det va. Men det skulle onekligen ge nyheterna en lite friskare färg!