Kistdemokrater

Nu har kd styrt om i grytan... Högerkristna, blir det bättre än så?

Förslaget på att sänka abortgränsen till 12:e veckan istället för 18:e som det är idag är ju verkligen fascinerande. Är tanken att det ska resultera i mindre antal aborter enligt kd då? Eller kommer de att skjuta till en massa pengar till de olika kvinnoklinikerna runt om i landet?

Jag kan förvisso tycka att 18:e veckan är rätt sent i graviditeten att göra abort, man borde rimligtvis ha fattat och tagit ett beslut tidigare än så. Men, inget är ju svart eller vitt här.
Men 12:e veckan brister nog i sjukvårdens möjligheter att kunna ta hand om de kvinnor som vill göra en abort. Bara det att upptäcka att man faktiskt är gravid kan ju ta ett tag. Tro mig, jag trodde jag hade PMS i tre veckor innan sanningen faktiskt gick upp för mig. En liten hoppad mens är ju inte mkt att bråka om och då kan det helt plötsligt ha gått en sex-sju veckor innan man står med den vita stickan i näven.

Jag är varken förespråkare för abort eller motståndare. Jag är bara väldigt tacksam över att jag hade möjligheten att välja, annars skulle the shit-kid vara närmare två år i dagarna.
Läste för övrigt för några veckor sen om andra tjejer som också gjort abort och all den ångest som den genererat. Jag kanske är kall och märklig, men jag försökte faktiskt känna ångest och grina lite när det gick upp för mig att jag var gravid (herregud, nåt borde väl alla timmar tittandes på bevery hills borde väl ge utslag?). Jag kunde inte. Det enda jag ville var att bli av med det så snart som möjligt. Det jag var mest upprörd över de första dagarna var att landstinget inte förstod att det var ju faktiskt en katastrof att jag var gravid. Jag fick ju inte komma samma dag som jag ringde utan jag var tvungen att vänta flera dagar på detta. Skandal!

Man är ju härligt distanserad eller hur?!

När allt så småningom var klart och jag var hög på painkillers, Maria o Anna kan verifiera att jag yrade i nattmössan rätt mycket, så det enda jag ville göra var att se fostret. Inte för att jag skulle be en bön till Gud eller skänka ögonblicket nåt slags genomtänkt andlighet och tanke till mitt ofödda barn. Bullshit, jag hade aldrig tidigare sett ett foster och jag ville se vad det var som bott i mig i närmare två månader. Det var ungefär en centimeter långt, och det jag minns bäst i dimman är de svarta prickar som så småningom skulle ha blivit ögon om abort inte vart ett alternativ.

Jag tycker nog ändå att kd borde ta sina kristna, moraliserande och rättfärdiga fingrar och put them where the sun don't shine. För jag ångrar inte min abort och anser att det är bättre att berätta om det och avdramatisera det hela för ni kan inte ana hur många andra som berättat att de gjort samma sak när jag pratar om det. Det enda jag ångrar är att jag gravt undervärderade mannen som var den andra halvan i dna-cocktailen. Det gör jag inte om.