Tuesday, July 31, 2007

På Elindagen

har min kompis och jag bestämt oss för att dricka vin. Rosévin närmare bestämt. Vi gör ett jävligt bra jobb. Röker cig inomhus också! Ett nöje för alla med andra ord!!!

Idag är ingen vanlig dag

För det är faktiskt min namnsdag! Märk väl alla som läser denna blogg, jag vet att ni är massor...

Idag är det Elin-dagen, namnet betyder den lysande eller nåt liknande. Beskriver mig alldeles utmärkt vill jag påstå. Jag fick mitt namn genom att farsan antagligen ville ställa sig in hos min kära gammelmormor. Han ville nämligen att jag skulle heta Elin och gissa om gammelmormor Elin tyckte att det var en strålande idé! Just det. Idag heter även en av mina guddöttrar Elin. Så grattis till dig också. Ett grattis även till ElinBridge, och lilla underbara Elin från Skåne. Sen känner jag ett par Elin-ar till också så grattis till er med!

Sunday, July 29, 2007

Gröna lund

Igår var jag på grönan igen. femkamp med lustiga huset. Leif Sundvall stod bredvid mitt sällskap i baren och vi kunde inte riktigt enas om han försökte se väldigt väldigt upptagen ut eller om han mest fördrev lite tid.

Jag satsade denna gången på boxbollen, jag lyckades på nåt mystiskt sätt klämma i 140 kilo. Det var rätt mycket tydligen. I synnerhet när jag såg de andra snubbarna efteråt som tryckte in inte ens 100. Idag är jag stark, idag mår jag bra...

Denna dagen har spenderats oerhört väl; all vaken tid har delats flitigt mellan soffan och sängen. Med andra ord, en lyckad söndag!

Thursday, July 26, 2007

Man vet att

man grinat mycket när man somnar av pur utmattning och drömmer att man håller på att kvävas av rök, springer ut på trappan och börjar grina även i drömmen.

2DoList

* Skaffa jobb
* Skaffa en livsplan
* Skaffa mig ett liv
* Avskaffa gammal skit
* Avskaffa ingrodda vanor
* Lära mig morsealfabetet
* Dansa tango
* Tatuera mig
* Köpa nya glasögon
* Solglasögon också
* Ta reda på flygtiderna inför bröllopet
* Använd solglasögonen inomhus
* Se till att blanda Cooler med andra ögonskuggor så det inte ser ut som ett blåöga
* Fila fötterna
* Läsa ut Harry Potter
* Lämna tillbaka Tärningsspelaren
* Bli lyckligare
* Flytta från Stockholm
* Ta reda på vad jag vill med mig själv och livet.

Ja, det var väl allt för idag tror jag.

Alltså allvarligt

Folk påstår att man kan sälja precis vad som helst på blocket, men ett par skor från DinSko. Snälla nån. Köpta för 400, säljs för 200. OJ, vilket fantastisk deal. Jag kastar mig genast på luren.... Eijits.

Här är länken till det mest fantastiska fyndet äverr!

UPPDATERING: Annonsen är bortplockad, vilket alltså innebär att skorna de facto är sålda. Det är i sanning en spännande värld vi lever i.

Parfym

Honestly, jag vill inte leva utan dem. Men ibland önskar man att ens omgivning gärna ville det. Igår på tunnelbanan slirar det in en liten slyngel, knappt könsmogen, men detta faktum överkompenserar han genom att istället bokstavligt talat doppa sin lekamen i parfym.
Det hela hade säkert vart gångbart under förutsättning att det hade vart en trevlig parfym vi hade haft med att göra. Men icke sa nicke.

Parfymen han smetat in sig i var för det första av tvivelaktig kvalitet, sen det mest distingerande draget är ju att skiten var härsken. Herregud vilken stank och förruttnelse som spred sig i tunnelbanan. Jösses. Har inte den stackars pojken en mamma som luktar på honom när han kommer hem och säger "Älskade son, den där parfymen är dålig, vi köper en ny". Varför är det 0ckså så himla stigmatiserat att säga till en annan person att de luktar skit, på grund av en uppenbar anledning? Gör man inte dessa människor en tjänst istället för att låta dem gå omkring och lukta skit?

Män

är ju som bekanta väldigt fascinerade nästan hela tiden. Jag kan spendera timmar med att stirra på dem och förundras över deras absoluta tilltro till sig själv.

igår på en öppen scen här i krokarna var det en mycket sympatisk ung man som läste en dikt med följande rad: "Min penis är en kärleksinjektion".
Det säger du va? Vilken jäkla lirare...

Wednesday, July 25, 2007

Jag har en ny karriär på gång

mina tankar kretsar just nu rätt mycket kring vilken riktning min karriär kommer att ta. Jag har kommit på den perfekta lösningen: jag ska göra det jag är bra på. Vilket i princip innebär att jag kommer att prata mycket, skriva mycket och kanske inte riktigt så himla mycket mer.

Alltså, jag ska börja jobba som krönikör och konfrencier. God damn it, inte bara snygg. Ett geni också.

Allvarligt, jag har funderat och rimligtvis borde min verksamhet ligga nånstans där jag gör lite av varje, ser till att saker och ting fungerar och jag får vara spindeln i nätet, hur vidrigt det än låter att vara det.

Återkommer när jag har funderat ut mer exakt hur detta kommer att se ut i framtiden!

Googla

Jag har en nemesis och det är när man googlar, då är man ju oftast ute efter information som faktiskt har någon form av värde. Det finns det sällan på bloggar. Om jag söker efter information om tex den lille förvirrade spov-aktiga fågeln jag sprang på i helgen så vill jag väl för fan inte läsa om skiten på nåns ruttna blogg. Min egen inkluderad.

Jag uppmanar härmed Google att kunna göra ett bloggfilter där man med en gång kan rensa bort alla bloggar för det är sällan man faktiskt hittar något matnyttigt på ställen som detta. Märkligt nog.

Barry

the bastard. Det är få gånger man faktiskt blir utsatt för regelrätt könsdiskriminering men en gång har jag blivit det och det var ingen liten resa heller.

För 100 år sedan ordnade jag tillsammans med min goda vän och vapendragare brännbollsyran och med det följde en himla massa arbete. Under en av de mest intensiva dagarna så träffade jag på Barry. En mycket charmant och distingerad äldre herre som verkligen visste hur man stryker damer medhårs.... Jag minns inte helt exakt vad det var Barry skulle fixa åt oss, men jag har för mig att det var nåt som skulle byggas på ett tält. När han kom frågade han vem som var ansvarig och det jag ju då jag och visade vart grejjorna skulle nånstans.

Men tror du att den gubbfan tyckte att jag var nåt att prata med? Nä, just det. Under hela denna episod så valde Barry att konsekvent tilltala Olof och kräva svar av honom när Olof påpekade hela tiden att han inte visste så jag svarade istället. Men se det köpte inte Barry. Han dröp av förakt för att det inte bara var en kvinnlig ansvarig utan två. Hemska tanke, exakt vilken jävla soppa kommer detta att bli då det är flickor som har ansvar för nåt så manligt som ett bygge. Jävla idiot.

Efter det har jag sett Barry vid tillfälle och varje gång kokar det till i mig för att jag fortfarande blir heligt förbannad när jag tänker på det. Och jag kan meddela att yran gick alldeles utmärkt, allt klaffade och bygget var nog fan det ståtligaste en-dags bygge Umeå nånsin skådat!

Tuesday, July 24, 2007

Mayday

Jag har blivit av med min timbuk2 skiva... Min kille kommer inte direkt att hoppa jämfota hiphopsteg när han hör detta.

Hur fan kan man bli av med en skiva på 34 kvm? Det är ju inte heller så att jag släpat den runt på en massa fester heller. Det är alltså någon som brutit sig in till mig och stal the most precious, en skiva med timbuk. Vilken jävla tur att de inte glanade bakom bord och gardin då där hans autograf finns.

Förklara för övrigt poängen med en autograf tack!

Nu ska jag passa på

att skryta om mig själv. Sitter och läser gamla föreläsningsanteckningar och ska väl i ärlighetens namn erkänn att jag faktiskt inte hänger med så där skitbra på vad jag faktiskt skrivit.

Men fan, så jävla snyggt jag skriver!! Det är ju så himla sällan man faktiskt skriver nåt för hand och när man gör det så är det lappar i stil med

Mjölk
Havregryn
Frukt
Champinjon
Middagsmat

och här hittar jag ett helt block med bara handstil. Det får mig att tänka på Kjell Öberg som ville skicka mig på välskrivningskurs i 9:an för att jag skulle lära mig att skriva läsligt.
Skit i läsligt, det är estetiskt som räknas.

Det är även denna terminen som jag kallas för Elin J, jag var djupt förälskad i fladderfransen och livet på det hela taget var fantastiskt!

Nobelpriset

Har jag berättat om när jag fick Nobelpriset i ekonomi?
Det var tydligen 2003, hittade en massa papper från INS, Internordiskt NationsSeminarium, ett slags konferens för nationsquratorer där det mesta de facto gick ut på att göra det man gör som bäst som qurator: partajja. God damn it vilka storier som finns efter en stadig vecka (jo, fakiskt en hel vecka) i Helsingfors, killar som blir rånade på öppen gata och försöker fly efter bästa förmåga i full frack och medföljande lackskor. Eller från Uppsala där Norrlands qurator tveksamt repat sig från de ångermanländska flickornas efterfest.

Jag fick hursomhelst ekonomipriset, det var oerhört roligt! Pris är alltid trevligt, i synnerhet när man verkligen inte förväntar sig något! Anledningen? Jag lyckades skrapa ihop närmare 15 000 på bara ett par dagar med helt ärligt en rejält tvivelaktig förklaring till vad pengarna skulle användas till och syftet med hela debaclet.

If they only knew....

Monday, July 23, 2007

mitt eget lilla köksbord

i avsaknad av familj som lyssnar på det vardagliga småpratet om vad som hänt på jobbet, eller vad som är extrapris på ica kommer bloggen som ett litet brev på posten som ställföreträdare.

Så idag har följande hänt:
* vaknade 06.00 av att väckaren gick igång, det har den tydligen gjort under hela semestern också. Mina grannar måste älska mig!
* åt gröt, torrt. hade ingen mjölk eller annat att äta då jag kom hem så himla sent igår kväll. man känner sig som en idiot när man äter gröt utan mjölk, lite sådär märkligt miserabel.
* ingen som helst arbetsmoral, jag ska sluta och har inget uppdrag... you do the math.
* blev illamående av lunchen, det kan inte vara bra där alltså. på vägen tillbaka till jobb blev jag ifrånsprungen. är det svårt att gå bredvid sitt sällskap?
* blev blåst på en avtalad dejt. jag vet inte varför och jag vet inte heller om jag orkar ta reda på varför. om man inte vill gå på dejt, svarar man verkligen ja då? förvirringen är total.
* eftermiddagen fortsatte i samma låga arbetsmoral och förvirrade tillstånd. dagen efter semester...
* skrev dock en massa kommentarer om markus rapport. jag saknar universitetet på det viset. bestämde mig för att skriva klart ett pm så jag har några poäng till. en bit över 200 vid detta laget. (klappar mig på axeln)
* gick hem, sov och "lagade" middag, cesarsallad på påse och grillad kyckling...
* hämtade harry potter boken och lusten att läsa har som märkligt nog lagt sig lite. det var en trevlig promenad. det är skönt att promenera med kjol och ballerinaskor. jag inbillar mig att jag är nån annan på de promenaderna och det är ju alltid trevligt. oftast är jag totalt bekymmersfri från jobb, pengar, pojkvänner och bostad under de promenaderna.
* fick ett mms från min gamla teamchef, hon har gift sig nu! glömde fråga om hon bytt efternamn också, måste kolla.
* pratade lite med burre, jag saknar honom. jag hoppas verkligen att han kommer hit så vi kan hänga lite.
* ska på parsifal på onsdag. jag tror att jag måste läsa in mig på storyn och bakgrund på wagner innan dess.
* ska strax leta reda på lysknappen och läsa lite potter!

Brainiac II

det står här att Brainiac är gjort för män. Det stämmer alldeles säkert, och det roligaste är att det står MASSOR på den sidan. Om ett tv-program. Kan man tänka att det är samma målgrupp på wikipedia och brainiac?

En lite mer skrämmande tanke i detta sammanhang är att jag förlorar mig ordentligt i båda...

Nä, för att undvika detta ska jag gå och hämta sista potter-boken. Johan, om du läser detta och jag inte kommer på jobbet imorgon. Då vet du varför... Täcker du för mig?

Brainiac

är kanske ett av de bästa programmen som någonsin visats på tv. Där går det mesta ut på att saker och ting ska sprängas, helst en husvagn.

Denna gången var det en micro som låg risigt till. Så här gör du:
Ta en flaska champagne, stoppa in den i micron och kör ett par minuter.
PANG! Sen är du av med både micron och skumpan. Hur praktiskt som helst! Jag blev faktiskt oerhört förvånad, men hela micron försvann den med!!

För övrigt är Jon Tickle den perfekta pojkvännen till Anna. Lång, lite tanig, ser lite töntig ut, antagligen ingenjör och framförallt: engelsman! Så Anna, när du snart fyller år: grattis du får Tickle!! But my darling please, don't ever tell me what Jon Tickle's body can and can't do.


Jon Tickle himself

Jag mår lite illa

dels av anspänning, dels att jag är lite för trött för mitt eget bästa.

Jag har glömt följande:

* min hudkräm
* min ögonpenna
* min tandborste, samt din tandkräm
* min salem-skiva

med andra ord, idel användbara saker som jag bara inte KAN leva utan. Mest min ögonpenna, såklart!! Livet är ett tråkigt ställe utan smink! Använder för övrigt idag samma make som du hade i lördags (och söndags!). Det är väldigt fint. Om jag har tur så kanske det håller i två dagar även för mig. Why waste a good makeup, right??

Ibland

kan man bli lite besviken, som när det är något man sett fram emot och sen: nada. Maybe I jinxed it.

Dessutom regnar det, jag är tillbaka från semestern och livet i allmänhet är bara sådär tip top.

Wednesday, July 18, 2007

Note to self:

Skaffa en digitalkamera...

Sommarstugan



Igår var jag i sommarstugan, jag tycker det är ett underbart ställe, man får elda i öppenspisen (ja, ett ord på jönselmåle) och bara skrota runt lite och lyssna på ljuden runtomkring. Ibland så blir det så tyst så att det faktiskt dånar. Det är en rätt härlig känsla. Samtidigt som den är lite läskig, så då måste jag hosta eller prata för mig själv och min röst är då så tom och ekande på nåt sätt.

Jag tog två bilder, eller tre egentligen men min kära Susanne tyckte inte att det blev en bra bild så vi tar väl bort en då! Här är hon tillsammans med sin fästman Daniel, en dalmas, med dialekt! Det är roligt att lyssna på.
Note to self: Bjursås bor de unga tu i. Lär dig det nån gång....


Öppenspisen.
Note to self, det ryker inte så himla mycket om man öppnar spjället...


Tuesday, July 17, 2007

Så himla skönt det känns





att äntligen få en diagnos... Det är alltså inte mitt fel egentligen, jag visste det! Nu ska jag bara hitta ett namn för att jag aldrig kan lära mig matte, vilket är sjukt märkligt eftersom mitt sifferminne är kanske bättre än 118 118.

Ödmjukhet har aldrig riktigt varit min gren.

Pannkaka av alltihopa

Jag har en quest efter den perfekta pannkakan. Dagens övande såg ut så här:


som synes så blev det lite fel... så den hamnade här:


och dagens enda fina pannkaka ser fortfarande ut som skit:

Sunday, July 15, 2007

Tid är pengar

har jag hört. Så jag ställs inför följande dilemma: ska jag pynta en tusenlapp för att få flyga en timme och sen är det över, eller ska jag pytsa ut inte ens 400 bagis för en resa som istället tar 9 timmar?

Flyg vs buss. Tåg är inte ett alternativ då man ska göra resan från Ume. Tillbaka i björkarnas stad i helgen. Rex och stendryg på lördagkväll. I can't wait!! Ett argument till varför det skulle vara bättre att flyga är ju att jag kommer antagligen vara slightly hungover på söndag. Tanken på att våndas i en stackars buss då kan ju få vem som helst att krokna.

Är 600 kronor så mycket att bråka om så jag känner att jag måste sitta på en buss istället? Få se nu, har inte jag ett kreditkort nånstans i krokarna...?

Saturday, July 14, 2007

Kontrasterna

mellan mig och en kvinna jag gick i samma klass med i nio år i grundskolan är slående. I veckan hamnade vi mitt emot varandra på en fest och hon undrade (förståss) när jag skulle skaffa barn. Det är så när man kommer från inlandet, det enda som räknas är att först skaffa en man, sedan snärja honom ordentligt med en eller flera skitungar. Gissa om jag framstod som en främmande fågel då jag till att börja med var intresserad av konst, litteratur och inte av fotbollslaget och vem som gjorde mål och exakt hur man skulle få ligga med någon av dem. Vidare när jag som tjej(!) behagade att börja en utbildning mot data och dessutom inte ens låtsas hymla om att en karriär var viktigt för mig.

Så, tillbaka till barndiskussionen, jag svarade att jag inte ville ha några barn och att jag dessutom tyckte att jag är för gammal för barn. Jisses så det blev dålig stämning... Att förklara att det inte ingår i min femårsplan och det faktum att jag inte ens träffat en man att skaffa barn med var inte en rimlig förklaring det heller.

"Men Elin, det är det bästa som har hänt mig". Mer elaka människor skulle kanske ha påstått att det kanske inte hänt så mkt mer heller, men jag är ju en sann människovän så jag höll bara med och konstaterade att det inte låg för mig. Det örat ville inte människan lyssna på. Istället fortsatte hon att orera kring lyckan med barn, att det kändes som att barnen alltid funnits där och bla bla bla bla. Jag slutade lyssna och istället fokuserade på att hälla i mig så mkt vin på så kort tid som möjligt...

Frågan som jag fortfarande bär med mig är, varför är det så okej för henne att kritisera mig och det faktum att jag inte har barn men om jag ens skulle andas något om att hon borde kanske hållit en tulo mellan knäna skulle fått henne att fullständigt tappa det och kalla mig subba. Varför? Live and let live, är det så jävla svårt?

Varför

lever inte jag i en Marian Keyes-roman?

Jag har den lustiga familjen som tydligen krävs för alla stickspåren, omgivningen som bistår med en del drama som jag deltar i med liv och lust. Jag har egna issues så det räcker inte bara för en bok utan för en hel triologi vill jag gärna inbilla mig.

I Marian Keyes böcker handlar alla flickor på Kookai, har horder av män efter sig som de måste raka bort med vass kniv. De är underbart vackra och framförallt finns det en tydlig Mr Right, McDreamy eller vad du nu vill kalla det. De reser mellan Dublin och New York som vanliga dödliga reser med blå linjen mot Akalla och de är så förbannat dråpliga och roliga så man framstår som en förbaskad sosse-tråk-mupp i jämförelse...

Inte konstigt att ens egna vanliga liv framstår som skräckexempel på hur man ska slösa bort sin ungdom och sitt liv.

Nåväl, åter till läsningen. Snart kommer sista Harry Potter, beställningen är redan gjord! Lovely!!

Revolution

Jo tjenare. Men vet att revolutionen är över när man ser en en motorcykel med, håll i er, SLÄP! Inte en anglofil sidovagn utan en mycket liten släpvagn. Rebelltiden är över och då kan man ju även tycka att det vore läge att fimpa idén om motorcykeln som det också och inse att det antagligen vore bättre med en liten husbil. Istället för att förnedra sig på det viset menar jag.

Saker jag lärt mig på semestern

1. Miss Hawaiian Tropic tävlingar ska endast begagnas på redan solbränd hud. Mina stackars kritvita liljekullar skriker efter kärlek och omvårdnad. Dock inte mer sol. Amatörer...

2. Barn är underbara, på håll.

3. Håll reda på samtliga detaljer kring bröllopet. (Dock inte mitt eget)

4. Det är ett mysterium att jag inte är gift.

5. Man kan göra bonn-champagne genom att blanda hembränt, russian och slå glaset i bordet. Tequila knack, anyone?

6. Det är förbannat långt mellan föräldrarna och sthlm.

7. Bil är ett måste och förbannat dyrt.

8. Halva semestern har gått och vad har jag gjort? Slösat bort dagarna.

9. Nästa semester tas inga chansningar, grekland nästa.

10. Allt är precis som vanligt hemma i byn, det skrämmer mig.

Friday, July 13, 2007

Ytterligare en broder

Idag har min äldsta vän i livet blivit en bror mindre. Han dog i dag, fick en massa ström i sig och sen föll han tre meter. Det är så oerhört ofattbart, orimligt, overkligt och allt annat o.

Mina tankar går till hans fru och två barn, till hans föräldrar framförallt Gunilla, min bästis Susanne och min nästan egna lillebror Jonas.

Mikael är ju killen som jag själv var kär i när jag var sex år, han retade mig & Susanne under hela vår uppväxt, vi var antagligen väldigt lätta att reta. Senare friade han till mig varje gång vi träffades under ett års tid och vi har partajjat ihop massor av gånger och nu finns han inte mer.

så jävla vansinnigt.

häromdagen så sa min lillasyster Cilla att hon träffat Gunilla och hon var så himla glad då hon skulle bli farmor igen, Susanne hade förlovat sig med en kille som Gunilla verkligen tycker om, livet var liksom förspänt och så nu detta. Rycka undan mattan på oss samtliga.

I midsommar dog Ninas bror, idag Susannes.

Thursday, July 5, 2007

recept

Jag har en tendens att snöa in på olika maträtter och sedan tröttna på dem lika snabbt igen, i dagarna har jag hittat på nåt nytt som jag antagligen kommer att äta ett par gånger denna sommaren för att aldrig mer se åt det igen. Nämligen kycklingburgare

Bred röd pesto på ett grovt hamburgerbröd och rosta lätt i ugn.
Finhacka grillad kyckling till småbitar, lägg det på hamburgerbrödet och lägg ett lagomt berg med ost, helst Västerbottensost och skjuts in i ugn tills dess att osten smält lagomt mkt och allt är varmt.

Servera med massor av röd lök, tomater och sallat av något slag. Jag använde ruccola. Som hamburgerdressing använde jag gräddfil och samma röda pesto som jag blandade. Och kanske det viktigaste av allt nämligen saltgurka, tänk på att man behöver extra salt på sommaren när det är varmt!

Det slog mig just

att det var nog ändå rätt bra att jag var lite lyset första gången jag drack den där vidriga ölen med vitlök i på Bröderna Olsson. Hittade lite bilder från kvällen. Det var roligt, mer fest på måndagar tydligen! Men utan vitlök förstås.

Skånska

Lille stockholmaren Alex Schulman skrev i sin blogg för ett tag sedan att prata skånska är att kräkas en smula. Förvånande nog så blev de kära skåningarna lite sura, se här. Mitt bidrag till den debatten är att skånska är rätt sexigt. Jag hängde ju med en kille bara av den anledningen. Den och att han ofta hade på sig bruna manchesterbyxor... Å andra sidan finns det ju gradskillnader i helvetet, den rätt vidriga kristianstad-dialekten är rätt skärande i öronen. Men en varm malmöitiska eller helsingborg-dialekten kan få mig varm i knäna vilken sekund som helst.

Hellre en skånsk dialekt i örat än dialektlös rikssvenska, även kallad stockholmska. I synnerhet när det är dags att viska heta ord i mitt öra...

Wednesday, July 4, 2007

Bland allt zappande på tv-n hittar man ibland saker mer briljanta än mig. Detta till exempel, två personer i ett rum varav den ena tittar på ett foto av en man. Jag anar något slags förtryckt Mrs Robinson-drama i scenen.

Den unge mannen: Is it your dad?
Den äldre damen: No, it's my husband. He's academic.
Den unge mannen: Oh, I'm sorry...

Visst är det underbart!?

Separationsångest

lider jag av i detta nu. Min semester påbörjas imorgon, jag vet faktiskt inte helt säkert exakt varför jag tycker att det ska bli jobbigt att åka härifrån. Det är ju inte så att jag inte kommer tillbaka.

Jag längtar ju som fan efter semester så det känns lagomt ologiskt att jag mest bara vill stanna kvar i min lilla soffa och sova och sova och sova. Eller är det helt enkelt bara så att jag är lite deprimerad, när jag är det så sover jag som fan. Blandat med en himla massa tv-tittande och inte en vilja att träffa folk och göra nånting. Fan, så är det nog. Tur då att jag har två veckor med mina bäbisar som jag kan leka med!!

Kom just på att jag inte har köpt en present till min lilla guddotter... Fan också.

Exakt

Hur jävla tråkigt får man ha det på jobbet? Näst sista dagen, imorgon certifiering, ingen att hänga med, inget att göra och bara åke-tråk hela långa dagen.

Och tanken på att jobba hemifrån är ingen tröst idag direkt....

Planering planering planering

Jag måste bli bättre på det, eller snarare, jag ska fan ta och börja planera. Så här är det nämligen. Två gigantiska saker händer i populärkulturen i sommar. Nämligen, den 13 juli då är det premiär på Harry Potter och Fenixorden. Och vad gör jag då? Antagligen flexar jag rätt fint i på Kronvägen istället för att dricka två dubbla espresso och gå på den sena visningen av filmen. Damn it.

Den andra stora grejen är ju då släppet av den sista Harry Potter boken, vilket datum släpps den på? Jo den 21 juli, det är alltså en lördag. Vad gör jag då? Kanske sitter jag på nån buss tillbaka till Sthlm. Men efter det då, jag utgår ju kallt från att den ligger på en sisådär 500-700 sidor och trots att jag läser snabbt så ska jag läsa ut den innan det är dags att börja jobba igen då på måndagmorgon så är det antagligen ungefär jag hinner göra. Helt utan sömn. Det vore nåt va.

Eller, vågar jag vänta så länge som till och med den svenska översättningen, klar lagom till julhandeln? Jag tror att risken är istället att jag kommer att läsa på nån sketen blogg eller tidningarna avslöjar slutet innan översättningen ens kommit ut. Vill jag riskera att paja den sista boken?

Planering Planering Planering....

Vad är det med tisdagar 21.00?

Jag har inte särskilt stora krav på livet, men en sak är banne mig helig. Tisdagar 21.00, då har jag en stund som är lite heligare än julafton. Morden i midsomer, som anglofil får jag mitt lystmäte av trädgårdsarbete, starkt te, blommiga gardiner och extremt låga takbjälkar. Samt ett och annat mord. Hade för övrigt räknat ut gårdagens mördare, mest för att han ser så jäkla obehaglig ut. Det börjar för övrigt ta sig med fler mord. Igår tre, vågar vi hoppas på fler nästa vecka?

Så, vad är det som händer varje tisdag 21. 00? Jo, det är slut på Allsång på Skansen och då är det tydligen telefondags bland mina släktingar. Helt fel, ringer gör man under Allsång, mest för att det är tydligen ett sjukt trisst program. Inte ens när man sjunger med är det särskilt roligt och då pratar man istället i telefon som en slags uppladdning. Så till alla mina släktingar: jag tänker hädanefter icket svara i telefon, oavsett vilka nummer ni skrapar fram.
Tiden är helig och jag är salig!

Perfektionism

Många flickor har en tendens till att vilja bli tillsammans med en snubbe för att forma honom och göra honom perfekt. Jag strävar efter det exakt motsatta. Jag inbillar mig att mannen som får mig att fnissa och skrapa lite med foten är den som kommer göra mig till ett skinande exempel på att människor faktiskt förändras. Jag vill gärna tro att med hans hjälpande hand kommer att älska att städa, tvätta (fimpade ytterligare en tvättid igår) och sådär allmänt plantera om blommor och leka husmoder.
Jag tror helt enkelt att han kan hjälpa mig att bli perfekt. Jag presenterade denna idé igår för MariaSö, min goda vän i livet, och menade på att det går ju faktiskt inte att förbättra det perfekta!!

Så, jag kanske ska ta och bli tillsammans med Maria istället. Är det OK om ElinBridge också får vara ihop? För tänk på, jag är ju bäst tillsammans med er!

Monday, July 2, 2007

Intervju

- Jaha, kan du börja med att berätta om dig själv?
- Ja du.... Det kan jag väl göra. Jag är norrlänning och lite sävlig. Sen har jag inga kompisar här i stan så jag tittar väldigt mycket på tv, jag har skaffat digital-tv, har massor av kanaler men tittar ändå egentligen mest på svt. Och inte vill jag betala tv-avgift, men eftersom jag inte tänkte bli minister så gör det väl inget va? Sen så jobbar jag nu med ungefär det jag sökte här men jag har fimpat det genom att vara aningens okoncentrerad. Jag hoppas att det är mindre störmoment här så jag kanske kan koncentrera mig mer.
- Eh... Jaha...?
- Ja, asså jag är väldigt ambitös och trevlig också! Jag älskar att träffa nya människor och tycker att jobbet passar mig som hand i handsken då jag verkligen har hittat mitt kall i livet!
- Det låter ju jättebra. Vilka är dina starka sidor?
- Jag är ganska stark i armarna, magen är lite otränad det ska jag faktiskt erkänna. Men det jag alltid vinner på är ju min vinnarinstinkt. Jag är en ruskigt dålig förlorare och går det att göra en tävling av nåt. Då gör jag det.
- Det låter ju jättebra, vilka är dina dåliga sidor då?
- Nu förstår jag inte riktigt hur du menar? Mamma säger ju att jag är perfekt, och eftersom hon är den som känner mig bäst i världen så kan vi väl bara utgå från att det stämmer? Jag menar, varför skulle en mor ljuga för sitt barn?
- Nä, självklart inte. Det vore ju oerhört!! Men varför ska vi anställa dig då? Vad kan du bidraga med till företaget?
- Jadu... Jag är ju oerhört rolig, ofta så anlitar Magnus Betnér och killarna mig för att skriva några schyssta skämt, jag är säker på att du hört dem på Stockholm live. Så jag skulle nog kunna dra några fina skämt vid kaffebordet. Sen hatar jag ju politiker. Innan valet så var jag blåmoderat, men nu var jag tvungen att byta till vänstern bara för att få håna makten. Jag funderar på om jag ska bli miljöpartist. Jag menar, liberal och miljövän som dessutom håller sossarna om ryggen, det är ju så förbannat roligt och orimligt att de nånsin får nåt att säga till om så jag kanske ska sejfa upp till nästa val. Då kan jag ju alltid slå i underläge. Underbart!
Sen är jag ganska bra också på att se olika sociala strukturer på en arbetsplats så jag kan snabbt bli kompis med dem som är bra för mig och så kan man håna de svagare. Det är ju alltid roligt! Sen finns det ju verkligen inget som förenar så mycket som en gemensam fiende.
- Mmmm, det låter spännande. Men rent arbetsmässigt menar jag, vilka är dina styrkor där?
- Jag är ju norrlänning och lever ju enligt jantelagen så jag har lite svårt att svara på den frågan. Du vet, man ska ju inte förhäva sig.
- Nä, det förståss. Men, vilka lönekrav har du då?
- Där är jag helt resonabel, enligt avtal skulle jag tro. Absolut inga fantasier där alls. Men lägre än 43 000 i månaden, plus förmånlig pensionsförsäkring, leasingbil, träningskort, fria resor och betald övertid kan jag nog inte gå med på.
- Men herregud, du har ju bara något års erfarenhet!!
- Jo, det kan väl tänkas, men jag har läst att man inte ska vara rädd för att ta i i samband med löneförhandling och att man ska veta sitt värde på arbetsmarknaden! Och det gör jag!
-Nä men va fan. Det är ju helt absurt! Du måste väl förstå själv att du faktiskt inte kommer att komma i fråga för detta jobbet.
- Men vad i helvete, hur fan kan jag inte göra det? Jag har åkt hit på arbetstid och nu säger du att jag inte får skiten. Jag skickar en räkning på sedvanligt konsultarvode för den här timmen!!

Hur man fimpar en arbetsintervju!

Allt är förlåtet

Idag var första dagen på jobbet utan min källa till förströelse och obligatoriskt störmoment. Jag gjorde det jag skulle idag, vilket tog en timme eller två. Sen gjorde jag det jag inte skulle, det tog ännu längre tid. Sen åt jag lunch, det tog en timme. Sen gjorde jag lite mer av det jag skulle, det tog en timme. Sen gick jag hem.

Flertalet gånger flippade jag över till msn-fönstret för att droppa en fånig kommentar, nåt jag läst i Schulmans blogg eller för bara sådär allmänt retas lite eller fråga nåt. Men inte fan var han där. Så Johan, allt är förlåtet, det är bara att komma tillbaka in till jobbet imorgon!

Chokladtomten förefaller ha gjort second life till hans primary, för han är också borta.
Kaffet är fortfarande surt och det är alldeles för bra väder för att sitta inne och häcka. Thank you god there's only three days left!