Parfym

Honestly, jag vill inte leva utan dem. Men ibland önskar man att ens omgivning gärna ville det. Igår på tunnelbanan slirar det in en liten slyngel, knappt könsmogen, men detta faktum överkompenserar han genom att istället bokstavligt talat doppa sin lekamen i parfym.
Det hela hade säkert vart gångbart under förutsättning att det hade vart en trevlig parfym vi hade haft med att göra. Men icke sa nicke.

Parfymen han smetat in sig i var för det första av tvivelaktig kvalitet, sen det mest distingerande draget är ju att skiten var härsken. Herregud vilken stank och förruttnelse som spred sig i tunnelbanan. Jösses. Har inte den stackars pojken en mamma som luktar på honom när han kommer hem och säger "Älskade son, den där parfymen är dålig, vi köper en ny". Varför är det 0ckså så himla stigmatiserat att säga till en annan person att de luktar skit, på grund av en uppenbar anledning? Gör man inte dessa människor en tjänst istället för att låta dem gå omkring och lukta skit?