Intervju

- Jaha, kan du börja med att berätta om dig själv?
- Ja du.... Det kan jag väl göra. Jag är norrlänning och lite sävlig. Sen har jag inga kompisar här i stan så jag tittar väldigt mycket på tv, jag har skaffat digital-tv, har massor av kanaler men tittar ändå egentligen mest på svt. Och inte vill jag betala tv-avgift, men eftersom jag inte tänkte bli minister så gör det väl inget va? Sen så jobbar jag nu med ungefär det jag sökte här men jag har fimpat det genom att vara aningens okoncentrerad. Jag hoppas att det är mindre störmoment här så jag kanske kan koncentrera mig mer.
- Eh... Jaha...?
- Ja, asså jag är väldigt ambitös och trevlig också! Jag älskar att träffa nya människor och tycker att jobbet passar mig som hand i handsken då jag verkligen har hittat mitt kall i livet!
- Det låter ju jättebra. Vilka är dina starka sidor?
- Jag är ganska stark i armarna, magen är lite otränad det ska jag faktiskt erkänna. Men det jag alltid vinner på är ju min vinnarinstinkt. Jag är en ruskigt dålig förlorare och går det att göra en tävling av nåt. Då gör jag det.
- Det låter ju jättebra, vilka är dina dåliga sidor då?
- Nu förstår jag inte riktigt hur du menar? Mamma säger ju att jag är perfekt, och eftersom hon är den som känner mig bäst i världen så kan vi väl bara utgå från att det stämmer? Jag menar, varför skulle en mor ljuga för sitt barn?
- Nä, självklart inte. Det vore ju oerhört!! Men varför ska vi anställa dig då? Vad kan du bidraga med till företaget?
- Jadu... Jag är ju oerhört rolig, ofta så anlitar Magnus Betnér och killarna mig för att skriva några schyssta skämt, jag är säker på att du hört dem på Stockholm live. Så jag skulle nog kunna dra några fina skämt vid kaffebordet. Sen hatar jag ju politiker. Innan valet så var jag blåmoderat, men nu var jag tvungen att byta till vänstern bara för att få håna makten. Jag funderar på om jag ska bli miljöpartist. Jag menar, liberal och miljövän som dessutom håller sossarna om ryggen, det är ju så förbannat roligt och orimligt att de nånsin får nåt att säga till om så jag kanske ska sejfa upp till nästa val. Då kan jag ju alltid slå i underläge. Underbart!
Sen är jag ganska bra också på att se olika sociala strukturer på en arbetsplats så jag kan snabbt bli kompis med dem som är bra för mig och så kan man håna de svagare. Det är ju alltid roligt! Sen finns det ju verkligen inget som förenar så mycket som en gemensam fiende.
- Mmmm, det låter spännande. Men rent arbetsmässigt menar jag, vilka är dina styrkor där?
- Jag är ju norrlänning och lever ju enligt jantelagen så jag har lite svårt att svara på den frågan. Du vet, man ska ju inte förhäva sig.
- Nä, det förståss. Men, vilka lönekrav har du då?
- Där är jag helt resonabel, enligt avtal skulle jag tro. Absolut inga fantasier där alls. Men lägre än 43 000 i månaden, plus förmånlig pensionsförsäkring, leasingbil, träningskort, fria resor och betald övertid kan jag nog inte gå med på.
- Men herregud, du har ju bara något års erfarenhet!!
- Jo, det kan väl tänkas, men jag har läst att man inte ska vara rädd för att ta i i samband med löneförhandling och att man ska veta sitt värde på arbetsmarknaden! Och det gör jag!
-Nä men va fan. Det är ju helt absurt! Du måste väl förstå själv att du faktiskt inte kommer att komma i fråga för detta jobbet.
- Men vad i helvete, hur fan kan jag inte göra det? Jag har åkt hit på arbetstid och nu säger du att jag inte får skiten. Jag skickar en räkning på sedvanligt konsultarvode för den här timmen!!

Hur man fimpar en arbetsintervju!