så hör jag jävligt illa, i natt kom jag fram till att det kanske vore ett smart drag av mig att faktiskt leta fram de små fula tingestarna i sån vidrig sjukhusplåster färg.
Förra gången jag gjorde ett allvarligt försök började jag att använda dem hemma. Jag bodde ju på Pedagoggränd och i mitt spatiösa hem var det inte särdeles många ljud. Så jag satte mig vid datorn och hamrade loss på tangentena. Det lät lite märkligt men det fick väl gå ändå. Efter en stund var det ett väsande ljud och i mitt förvirrade tillstånd trodde jag att Skansen-Jonas vart in i mitt rum och kastat in en skallerorm. Det var ett vidrigt ljud och kunde för livet inte begripa vad det var när jag fick en ingivelse att det var telefonen. Mycket riktigt, det var den som lät och för första gången kunde jag förstå vad alla andra pratade om när de hörde telefonen ringa i mitt hem. Jag hade till den stunden tyckt att det inte lät så jävla konstigt. Fel hade jag.
Så när jag då tar luren för att prata, vet du vad jag gör? Tar av mig hörapparaten för att faktiskt höra vad som sägs... Briljans på samma sätt som att ta av sig glasögonen när man ska läsa. Vilket jag iofs gör!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
inte helt ovanligt att man gör som du gör, tar av hörapparaten för att snacka i telefon. dels för att man slipper rundgång,dels för att det är ett ljud man är van vid och (ofta) i en tyst miljö. Men ändå, hjälper inte hörapparaten, kolla om du kan få en ny som hjälper dig i situationer där hörselnedsättningen gör det bökigare än du skulle vilja. (själv uppskattar jag att gå på bio med hörapparater, får mycket lägre volym och bättre ljud på slingan än det är i salongen)
(ja, jag ser det är ett gammalt inlägg men såg det inte förrän nu :) )
Post a Comment