Jag frågade för ett tag sen en man i min närhet om han ville gå på dejt med mig. Det ville han. Jag vet inte hur det är för omvärlden men när jag gör en sån grej så är det inte på skämt och jag vill inget mer (yeah right!) och inget mindre. I synnerhet när det är en snubbe som man jobbar med. Att gå på dejt är ju i sig inte särskilt märkvärdigt, men i samband med att man jobbar ihop så är det ju inte direkt by chance man häver ur sig nåt liknande. Det finns ju ändå en viss tankeverksamhet bakom det hela, är det en smart idé att lyfta kollegor ur det facket till ett annat fack och att sätta sig själv på en tight spot med att visa de känslor som man enligt regelboken inte ska ha för de man jobbar med. Det är inte aktiviteten i sig utan respekten för den andra människan som är relevant i sammanhanget.

Så, är det svårt att säga nej om man inte vill eller har en tanke på att genomföra det hela? Nej, det är det inte. Nej. Väldigt lätt att säga. Enkelt att genomföra då saker och ting fortgår som vanligt. Om svaret är ja, då får man åtminstone visa sig en större person och ta ansvar för vad man sagt.

Jag kräver mycket i livet, det är jag den första att erkänna, men det absolut minsta jag kräver av min omgivning är sanningen. I synnerhet mellan två människor som i grunden ändå tycker om varann. Förtjänar jag åtminstone inte det?