Urkult har startat

och jag sitter här i en sketen stad med regnet strilandes ner ute. Önskar att jag var i Näsåker. Eller så här önskar jag att att det var:

Igår vid 20-snåret tog man bilen till Näsåker, parkerade och försökte i det skumma augustimörkret se efter om de man mötte var några man kände. Sen lagom till 23 började man leta sig till en plats så man omsluts av tallar, de djupaste niporna jag nånsin sett och förväntan i de runt 6000 människor som brukar vara där. Alla människorna där har vänt huvudet mot eldarna och deras ansikten blir aldrig vackrare än så. Till sist börjar eldnatten med dans, sång på bortglömda eller påhittade språk. Ett år var det en kvinna som kulade och det la verkligen en magisk stämning över hela platsen. Takten ökas och helt plötsligt, och alldeles för fort, är eldnatten över. Eldarna brinner fortfarande och många vill stanna kvar för att inte låta den unika känslan övergå till vardag eller till ljummen-öl-festival-känsla.

I bilen på väg till Mama & Papa sitter jag helst tyst och begrundar det jag just sett för att på så vis spara det på en plats i mitt hjärta.

På fredagen är det mer praktiska detaljer som ska ordnas, finns det rödsprit till trangiaköket, har nån kollat tältpinnar, har leveransen kommit från systemet, hur mycket kläder kommer man egentligen att behöva, var är mina badkläder och så vidare. I bilen på väg ner igen kommer festivalyran att göra sig påmind och det är bara att go with the flow eftersom den kommer att ta slut i samma sekund som man försöker sig på att sätta upp tältet.

Efter att tälthelvetet till slut ändå kommit upp, man slängt in liggunderlagen och försökt skapa ytor för sovande, klädhögar, hygienpartiklar och mat så är det väl ändå dags att bekanta sig med grannarna och knäcka en öl va? Fram med de ljumna ölen, fram med programmet och leta efter de sakerna man definitivt vill se, de man kommer att se ändå och de där guldkornen som om man är där kan få underbara upplevelser.

Dagens första tur ner till Nämnforsen och en uppdatering av vad som hänt sen sist av de bekanta man träffar på vägen. Resten av dagen går som ett litet snäll tufftufftåg med en blandning av Solscenen, gamla bekanta och de nya bekanta som man gör sig. Efter en illa hopslängd middag på trangiaköket och benen börjar bli lite stela av allt sittande i skräddarställning så börjar mörkret sänka sig och ljudet från de omgivande djembetrummorna blir allt intensivt. Efter en kväll i intensiv yra med musik man aldrig tidigare hört, dansandes med folk man aldrig tidigare sett går man sen till ladan. Med multikulti disco kan man se par som dansar polska samtidigt som några andra dansar barfota dans, andra står lyckliga och ser på och själv dansade jag en del flamenco. Faktiskt såpass mycket att skon gick sönder. Roligt var det!

Efter en natt av lite frysande, myggdödning och avopåklädning vaknar man sedan vid 9 snåret då solen har legat på tältet och totalt dränerat det på allt vad syra heter öppnar första man ingången, vräker sig ut och kippar efter andan.

Lördagen ägnas åt promenera runt i byn, träffa mer människor som man inte sett tidigare då det är så förbannat mörkt och bada. De som inte har bil och någon aning stannar och badar i Nämnforsen, vi andra som har bil sätter oss och åker till Omsjö. Dels för att det är mycket lugnare där men framförallt så är det en insjö vilket betyder betydligt varmare badvatten än Ångermanälvens fjällvatten som precis tinat upp i lapplandsfjällen där temperaturen bara marginellt stigit på vägen söderut.

Lördagkvällen fungerar på ungefär samma sätt som fredagen med en stor skillnad. Det sista bandet som spelar på Stora scenen vill inte sluta, ingen i publiken vill att de slutar och festen bara fortsätter och fortsätter. De sista dropparna Urkult ska kramas ut och detta ska alla besökare leva på ända tills nästa år.

Det är med sorg i hjärtat man går och lägger sig för man vet att det dröjer ett år till nästa gång igen och inget är som Urkult. En festival med ett stort hjärta för alla som vill vara med och dela en fantastisk upplevelse.

Jag önskar jag var där...