Morgonhumör

Alla som träffat mig på morgonen vet två saker, att jag är uppe tidigt som fan, i synnerhet när man får sova länge. Den andra detaljen är att jag måste få tid att vakna på. Eftersom jag denna vecka har fullt upp med att anpassa mig till det nya jobbet och jag måste åka t-bana i 45 min i vardera riktningen har jag ägnat mig åt att djupandas och försöka se ut som att jag är vaken. Fast jag egentligen sover med öppna ögon.

Imorse var det en pojke i 4-5 års åldern tillsammans med hans mama som satt mittemot mig. Pojken funderade över vad Nockebanan var för nåt och hans mor försökte förklara att det var NockeBYbanan. Det lyssnade inte pojken på. Framme vid T-centralen har pojken extremt svårt för att sitta stilla varpå hans mor frågar om han ska SPY! "Jag har påsar här" säger mamman och sliter upp hundbajspåsar och vecklar ut den i ansiktsområdet framför pojken. Jag tittar upp och ser pojken faktiskt försöka kräkas. Då hade jag sett nog... Jag bytte säte så jag kan tyvärr inte meddela huruvida pojken och hans mamma faktiskt fick se frukosten igen. Men hade han kräkts så hade fan jag också behövt en hundbajspåse.

Fy fan.