Hoven Droven

Hoven Droven är ett av mina absoluta favoritband!! Jodå, det finns ett par väl valda såna också, trots att jag utger mig själv vara en musikidiot. Hursomhelst, just i detta NU finns det möjlighet att på SRs hemsida och 30-dagars arkivet lyssna på en konsert från Luleå med just nämnda band. Jag har under de senaste 12-13 åren lyssnat på Hoven Droven och uppskattat dem. Så en gång hade de en spelning på Gammlia och självklart skulle jag ju dit. Glada i hågen stod jag en bit ifrån scenen och utbrister spontant. ”Men herregud, vad har hänt? Förra gången jag såg dem var de unga och heta!”. De hade alltså blivit aningens äldre sen sist och bredvid mig stod det en snubbe som bara vägrade sluta stirra på mig. Jag tänkte vi kanske kände varandra, men då jag lider av proposagnosti är det ju svårt för mig att säga. Hur som helst så började konserten och Kjell-Erik, fiolkillen, började presentera bandet och klämde som slutkläm i; ”Och här har vi vår sjätte bandmedlem; Micke på ljudet!!”

Och gissa vem Micke var då? Jo, exakt. Killen som vägrade stirra på mig för en sisådär 20 min tidigare… Vilken lycka!

How to make friends. Efter konserten högg Micke mig i nackskinnet och släpade mig backstage där jag fick vara med på efterfest med bandet. Vi trashade tre sviter på Plaza och beställde Cristal och annan roomservice för 30 lakan. Joråsatte. Eller så var det fem nästan medelålders gubbar som packade ihop sina instrument, helt utan groupies, och åkte tillbaka hem till Jämtland. Jamtland, Jamtland, jamt o standut.

För övrigt är proposagnosti en påhittad, vetenskaplig ursäkt för människor som är för dryga att ens lägga märke till sin omgivning, det kallas för ansiktsblindhet på vanlig svenska. Men ingen som lider av proposagnosti vill ju vara som pöbeln. Hence lär man sig det latinska ordet för syndromet.