Barbados

För ett par år sedan utanför min systers dåvarande bostad var jag tillsammans med mina föräldrar på väg in i bilen och på väg nånstans. Min far gick i förväg och höll på att lasta i några väskor eller liknande. Mamma och jag släntrar efter när min älskade Mama tar mig i armen och ler med hela ansiktet.

"Titta Elin, visst är han ganska lik Barbados-Mattias".
"Va?"
"Tycker du inte att han är lik Mattias som sjunger i Barbados?"
"Eh...."

Just i detta ögonblick hade Mama tagit på sig de mest rosaförälskade glasögonen och tittade på min far genom. Vilken lycka, tänk att man en sisådär 30 år efter man gift sig fortfarande kan tycka att ens man är det häftigaste som gått i ett par skor. Det är väl inte så jävla konstigt att man har en lite romantisk kärleksbild, eller?

Till saken hör att farsan inte är ett smack lik barbados-mattias... Men han är världens bästa pappa! Som jag längtar just nu efter mina päron och resten av min familj...

Vem skriver jag detta för?

Idag efter ytterligare msn-ande med kollegan som var på bästa semester-humör, han har gått för dagen och kommer tillbaka om ett par veckor. Grattis grattis....

Idag hade han sett mitt förra inlägg om lilla Elma och han droppade nåt om att han egentligen inte läste min blogg utan istället tittade på bilderna och läste rubrikerna. Han tyckte det var för långa texter, va? Vem, jag? Långrandig, inte veta när jag ska sluta? Du måste skämta... Jodå, jag sitter ju och övar mig för den stilbrytande generationsromanen. Sveriges kvinnliga motsvarighet till Jens Lapidus, fast utan så mkt kriminella.

För en stund sedan så började jag fundera egentligen vem jag skriver detta för. Och i ärlighetens namn så vet jag inte. Jag skriver det inte för mig, det är alldeles för tillrättalagt för det. Jag skriver det heller inte för min kollega, för friserad sanning. Inte för mina vänner, de kan redan tänka sig vad som kommer upp här, min familj vet inte om att jag skriver den, inte för att jag inte vill att de ska läsa den. Jag tror bara inte att de är särskilt intresserade. Skriver jag den för okända? Nä för fan, jag bryr mig catshit om andras anonyma bloggar och jag utgår kallt från att inte en jävel orkar läsa sig igenom all denna text bara för att döda några minuter på jobbet.

Så, vem skriver jag det för då? Ingen. Ett sorgligt faktum jag inte riktigt kan förneka. Ytterligare en fis i cyberrymden. Men vet du vad? Det är fan min fis!

Gudmor!

Jag ska bli gudmor än en gång! Tanken är då att jag ska ha hand om den moraliska och religiösa uppfostran till den lilla flickan. Well... Här är hon iaf!

Tänk vilken tur att just jag får alla de söta bäbisarna å de mindre söta bäbisarna får nån annan. Vilken lycka eller hur!

Rådjur

Jag brukar jag gena över granngården för att ta mig hem och häromdagen kom jag upp för trappen och konstaterade att det stod två rådjur jag antar att det var en get och hennes kid eftersom de var två. Jag blev först väldigt förvånad, eftersom hemma är rådjur extremt skygga och håller sig helst i skogen eller strax utanför vid skogsbrynet. Inte i Bromma, där spankulerar de runt och känner sig ruskigt urbana kan jag tänka mig. För de tog inte särskilt stor notis om mig, förvisso kontrollerade de mig så jag inte gjorde nåt korkat, och till saken hör att jag gjorde detsamma med dem. Man vill inte gärna bli attackerad på väg hem från jobbet eller hur?

Sen började tänka på gammelmormor som sparade de minsta potatisarna på perhackningen som det heter hemma hos mig, till rådjuren som extra mat under vintern. Mormor som skalade potatisen åt sina hundar, stampade dem tillsammans med lite kött och sås. Vanlig människomat, torrfoder tror jag mest att hon fnös åt. Farmor hon hade en liten räv utanför stugknuten i Långvattnet som hon brukade baka sockerkaka åt. Farfar fick en liten bit till kaffet och resten skulle räven ha. Tyvärr så är räven borta nu, säger farfar, för nu får han aldrig sockerkaka!

Bröllopstorget

Jag har studerat den fantastiska hemsidan brollopstorget och oh my god! Vilken jävla soppa av hysteriska brudar. Jag blir alldeles nervös och får eksem bara jag tänker på det. Titta på diskussionstrådarna där så förstår du. Jag är ute och letar efter idéer på vad man ska göra på syrrans möhippa som snart ska ta plats. Och helt allvarligt, jag tror att jag måste nita henne om hon bara ett uns beter sig som flickorna på bröllopstorget.

Det är ingen hejd på det hela, allt ska dryftas och det äckligaste av allt, det finns tom en förkortning som jag aldrig tidigare stött på: M2b. Det tog mig ett tag innan jag fattade vad det var frågan om, Make to be. Antar jag, det är inte helt säkert. Eftersom jag fortfarande är singel så är jag ju inte riktigt med i lingot kring bröllop.

När jag läser inläggen där så förstår jag att dels den feministiska kampen gått i stå om det viktigaste i livet är klänning, ring och allt annat lull lull kring ett bröllop. Dels så tappar jag tron på att jag är tjej. Om jag nånsin ska gifta mig och börjar på detta viset, snälla, slap me in the face.

Nä, ja e inte bitter... Om detta är alternativet så är det helt ok att vara singel och bitter. Faktum är att jag föredrar det.

Roliga rubriker

Ibland skriver folk lite ogenomtänkt, eftersom min egen blogg är ett under av begrundande och inte alls särskilt impulsiv....

Här är ett bra exempel: "Kom inte ut på bloggen på morgonen"
Nähä, men du kanske kan outa nu då istället? Eller är du inte längre sugen på att vara homo längre?

Ett annat bra: VI FÅR HOPPAS ATT CARL BILDT LÄR SOM HAN LEVER.
Det kan man ju hoppas, eller att CB lever som han lär. För tänk om tex jag skulle lära som jag levde, då skulle det sätta fart på moraltanterna och farbröderna!!

this is my hometown

I Junsele får man inte längre vattna gräsmattan. Jag har hittils aldrig sett nån som faktiskt gjort det. Ja, om man inte menar fotbollsplanerna vill säga.

Jag skulle snarare tippa på att folk där jublar över att ingen behöver klippa gräset istället och hoppas på att gårdagens regn bara var övergående. Men det hjälps inte, jag längtar hem!

Resistance is futile. It's about to come clean, isn't?

Pelle, himlen är en ängel rikare

och vi på jorden är en fattigare.

Livet är orättvist, det är en gammal sanning som verkligen stämmer såna här dagar. En av de mest levnadsglada människor jag nånsin träffat har gått och dött. Efter flera hjärntumörer där den senaste växte på samma ställe som den första var det tydligen för mycket för honom.

För ett par veckor sedan så träffade jag honom, han satt då i rullstol och jag frågade hur det var. "Jorå för fan, det rullar på..." Humor, in i det sista.

Mina tankar går till Nina och hennes familj.

Magic Bullet

Jag erkänner, jag är ett socialt misslyckande då jag under midsommarhelgen sitter hemma och tittar på tvins. Men va fan, det regnar ute... Det finns ju så spännande saker där, en av dem är The Magic Bullet. Med betoning på The. Det finns verkligen bara en av dem. "By the size of your average coffee-mug". Well I'll de damnded.

Jag har en Magic Bullet, den följde med i hyran av lägenheten och tror ju såklart att den faktiskt inte ska vara nåt att ha. Men skam den som ger sig så fram med hallon, mango och yoghurt. I med det hela i koppen och kör igång. "Hrm, ska den verkligen låta så? Det luktar lite märkligt, jaja, får väl hjälpa den på traven en aning genom att röra om lite."

Men inte då, om jag vill ha en smoothie i fortsättningen får jag nog fortsätta använda min vanliga blender. Nothing beats my blender, den är banne mig kanske bland det bästa jag köpt på länge. Nu när den ändå är framme tror jag att jag det blir sparrissoppa idag till middag. Min variant, inte Marthas dito...

En sak som Magic Bullet faktiskt är bra på är att mala kaffe!! Så därför får den fortsätta jobba i mitt lilla hushåll.
Och dessutom borde ju rimligtvis Abtronic faktiskt fungera. Jag tror fasen jag ska kosta på mig en sån, har ju inte gjort nåt annat roligt i midsommar! :D

Grease 2

Efter ett misslyckat försök till midsommarfirande har jag istället tagit min tillflykt till soffan där jag underhåller mig själv med att titta på Grease 2. Herregud vilket jäkla soppa. Det enda försonande med filmen är att Michelle Pfeiffer är kanske en av de mest vackra kvinnorna som nånsin satt sin fot på jorden. I övrigt är det en katastrof.

Hur kan man ge sig till att göra filmer som så uppenbart inte har en enda uppgift än att försöka vara en taskig kopia av den första filmen. Det är samma story once again, alla de roliga karaktärerna i den första filmen är puts väck i den andra och det är bara så smärtsamt att titta på....

Det senaste jag hörde var att de ratat fram Bruce Willis och gjort en Die Hard 4. Ooooh, I can't wait!

Ge mig en man att älska, laga mat åt och sy i skjortknappar

Jag har ju tydligen hamnat i bloggträsket och läser alltså då andras bloggar, i en av dem hittade jag följande inlägg. Intet ont ord om killen eller vilka preferenser, böjningar eller vad som helst. Det som jag tycker är läskigt är följande formulering:

"En utpräglad självsäker och självständig kvinna som livspartner kommer inte i fråga för dig. Dig söker mera feminina kvinnor som liksom du strävar efter den klassiska rollfördelningen. "

Men alltså, va fan.... Vaddå mer feminina kvinnor???? Förutom att det retar mig på ett samhällsfeministiskt plan där kvinnor förväntas vara på ett särskilt sätt så retar det mig personligen genom att kalla mig okvinnlig. Sen retar det mig att män som läser detta på dejtingsajter får reda på att självständiga kvinnor inte är nåt att ha eftersom man ska sträva efter en klassisk rollfördelning.
Nä nu jävlar!

Jag är feminist, jag är självständig och jag är allt annat som man tydligen inte ska vara för att vara kvinnlig. Men jag skulle med glädje laga mat åt min man, stryka hans skjortor och vara honom till lags. Under förutsättning då att han städar, diskar och ligger med mig när jag vill!
Men det verkar se brunt ut med tanke på att jag tydligen inte är kvinnlig.
Damn it.

Dagens boktips

Tänkte jag skulle starta nåt allmännyttigt istället för enbart mitt psykobabbel.

Dagens boktips är alltså: Maisie Dobbs, av Jacqueline Winspear, en sådär lagomt gullig bok med England som huvudperson och biroll. Det gamla vanliga tugget med fattig, begåvad kvinna som i samband med kriget får chansen att visa vad hon duger till.
Som kraftig anglofil är det ungefär som att äta smågodis till middag. En underbar upplevelse, och nästa bok i serien ska jag nog läsa på engelska bara för att få den rätta känslan!

Jag kommer aldrig att bli den läsaren som sitter med en filt och en kopp the uppkrupen i en fåtölj, men jag skulle gärna vilja och då vill jag helst läsa böcker med högmysfaktor. Precis som Maisie Dobbs.

mitt sanningstvång

Jag har ett tvång ibland där jag känner ett stort behov att berätta sanningen för människor i min närhet. Inte alls lägga-landet-varianter utan att försöka förklara för min omvärld mitt minst sagt irrationella beteende.

Just i detta nu är ett sånt ögonblick där jag så gärna vill come clean. Inte för att jag egentligen tror att det gör någon som helst skillnad, bara ändå. Bara för att få personen att förstå att det händer saker som man inte kan styra över och därför reagerar jag som jag gör.

Men blir det ännu mer konstigt om jag berättar? Only one way to find out isn't?

My god.

När vet man att man fått en panikattak för övrigt? Hade svårt att andas idag och ett tryck över bröstet samtidigt som jag mådde sådär akutilla.

Kärlek

Ibland kan jag fyllas av kärlek till mina vänner. Just i detta nu är ett sånt tillfälle. Helt utan inbördes ordning och har jag glömt nån så har jag inte glömt er i hjärtat.

Elin, min namne och allmänna vapendragare i kampen för Tantskap. Herregud, om jag inte får gå i trädgårdar och leta caféer med pariservåfflor, vem ska jag då göra det med?

Maria, two peas in a pie. Det är roligare när man säger fel och helt allvarligt, våra skratt tillsammans kan smälta isberg.

Anna, din förbaskade snedseglare, jag behöver ju dig hemma här nu. Vem ska annars vara den som jag dricker vin och är stendryg med?

Tessan, den enda som faktiskt kallar dig Tessan och du har inget emot det. Jag saknar dig varje dag för du gör min person bättre. Varför kan vi inte bo på samma ställe och leka varje dag?

Prästis, mitt religiösa samvete som får mig att om inte vara en bättre människa så försöker jag åtminstone tillsammans med dig.

Annika, vi har delat mycket, men var är du?

Att känna en annan människa

Tanken har slagit mig de senaste dagarna, vad är det att känna en annan människa?

Är det när det inte finns några nya historier att berätta, jag har redan hört dem. Eller är det när man inser att människan inte är mer än detta, eller är det när man kan läsa av personen bara genom ansiktsuttryck och hållning?

Men skillnaden mellan att känna personen och att känna sig nära? Jag har personer i min närhet som jag inte känner särskilt väl, men som jag ändå känner någon form av närhet med.

Och vad händer när man inte längre är nära varandra längre?
Ska man lämna, gå vidare eller ska man försöka skapa närheten igen? Vad finns att vinna på det och längtar någon efter närheten igen?

Vad längtar jag efter? Att det är nåt nytt är ju ganska klart. Men hur gör jag för att nå dit? Det är ju så nära, och ändå så långt borta. Och inte kommer det bli bättre framöver heller. Men ändå tämligen säker på att det är till det bättre.

Men igen, vad är det jag längtar efter?

Jag älskar Bob Hansson, mannen är ett geni. Hur ofta gapskrattar man åt poesi? Jag gör det rätt ofta när jag läser Bob Hansson så jag har slutat göra det på tunnelbanan. Han har en förmåga att återge känslan av litenhet men det jävlar anamma som finns i varje människa.

”En vakt kommer fram
och ber om min autograf.
Herregud, säger jag
jag skulle så gärna ge dig den
om jag hade haft någon"

från Bob Hansson Här är vi

Det är sånt jag skrattar högt åt! Sen funderar jag lite över vad man ska ha sin idols autograf till?
Ja, alltså. När det inte är Jejjsåns autograf på en himla massa maskeringstejp. Då är det ju en helt annat sak... Eller nåt va. Jag har en thing för skånska. Varm, bonnig och väsenskild från min egen. Sen är ju också skåningar så jäkla skönt stendryga, självkritik är inte det som på nåt sätt utmärker en skåning! Jag älskar det.

Create New Years button

I min pärm kan man läsa:
"by using a functionality in the system automate creating periods using the Create New Years button"

Visst är det roligt, man trycker på en knapp så har man ett nytt år. Så varje dag kan vara nyårsafton! Varför lever man inte i det systemet istället för den verkliga världen??

Grönan

Igår på Gröna lund hade jag banne mig en nära döden-upplevelse. Oof Oof Oof… Det killas fortfarande i tårna när jag tänker på fritt fall. Det är läskigt, spännande och fantastiskt roligt!!! Jag fullkomligt älskar karuseller och det trissta är att man får köa så himla mycket, det roliga är när det hissnar i magen på mig!

Alltså, det finns ett par saker som retar mig till vansinne. Detta är ett av dem.
Svartvadet, en snubbe som spelat hockey hela sitt liv ska numera börja jobba på Swedbank.
Jag är ledsen, men är det bara en fin meritlista från Elitserien & NHL som krävs för att få ett schysst bankjobb?

Vad händer då med alla arbetslösa ekonomer med dubbelexamina som sliter på mackar, lager, postsortering, affärer och så vidare i en till synes oändlig ström. VA? VA? VA?
De var korkade nog att använda skallen och plugga, massor! Dessutom investerat i en kvarts mille eller så bara för att få veta att de blivit omsprungna av en avdankad hockeyspelare.

Milt sagt kan man säga att detta promenerar mig på nerverna, det har det alltid gjort, kommer också antagligen alltid att göra.
Det finns ett glorifierande av idrottsstjärnor som nåt slags renässansmänniska och samtidigt finns det dels ett akademikerförakt i form av fördomar som pappersvändare som inte kan nåt egentligen och dels så finns det ett urvattnande av universitetsutbildning genom att sänka kraven på utbildning då institutionerna syftar till att slussa igenom så många studenter som möjligt. Vidare finns också nåt slags idé om att vad som helst passar som kurs på universitetet i stil med hantverkskurser och liknande. Personligen anser jag att det finns en anledning till att vi har ett teoretiserande universitet och även mer praktiskt inriktade KY-utbildningar och folkhögskolor.

Manligt och kvinnligt,

jag blev idag riktigt förbannad, själva saken i sig var inte nåt att hänga i julgranen men efter ett par månaders ackumulerande avvisningar så fick jag till slut nog.
Denna situation som är rätt vanlig: jag, tjej skulle dra en liten passus angående Barbados idag för en manlig kollega. När jag började berätta så avbryter han mig mitt i en mening och säger nåt irriterande, varpå jag blir uppriktigt förbannad. När personen i fråga senare ser att jag faktiskt reagerar och inte bara skrattar bort det, vilket är det vanliga flickor gör så försöker han lite lamt få mig att berätta men då är jag redan så inåthelvetes bestämd på att det skeppet har seglat iväg och kommer inte i hamn mera.

Detta med att jag som tjej blir avbruten och på nåt sätt omyndigförklarad retar mig till vansinne. Att man kan avfärda en annan människa, läs undertecknad, som en liten vimsig, tramsig tjej retar mig till vansinne medan män ska man alltjämt som tjej ska fnissa och lyssna uppmärksamt på män. God damn it. I've had it.

Tidigare har jag inte vart en tjej som fnissat åt män bara för sakens skull, men nytt jobb, ny stad och en massa andra faktorer har gjort att jag faktiskt har blivit ruskigt tjejig. Låter männen ta plats och medvetet tar mindre plats än vad jag faktiskt velat emellanåt.

Ska det vara så här resten av mitt liv? Aim to please? Snälla gud, låt mig slippa.

Man vet att man hamnat

ordentligt i bloggträsket när man läser andra människors bloggar som i sin tur refererar till ytterligare andra människors bloggar och jag redan har läst den ytterligare andra människans blogg. Det är fan inte snyggt heller.

Onsdagens 2do list:
1. Skaffa ett liv
2. Ta reda på hur man skaffar det
3. Do it

Brun utan sol

Imorse hade jag ingen hudkräm vilket jag istället får använda Marias och jag smörjer in mig. Och i detta nu så har jag denna hudkräms parfym på händerna, eller det är väl kanske inte parfymen utan istället brun-utan-sol som luktar milt sagt illa.

Det hela kommer sluta med att mina ben kommer att vara sådär härligt randiga eftersom jag ändå inte brytt mig om att smörja geggan jämt och sen kommer det att bli fina gul/bruna fläckar mellan fingrarna.

Underbart, eller hur!?

Prästvigning

Var i helgen på prästvigning så nu gör hon äntligen skäl för namnet Präst-Maria! Det var en vacker och rolig mässa och det var ju inte utan att man kände sig lite stolt!

Så nu kanske det bara är dags att yngla av sig, gifta sig eller sådär i allmänhet behöva lite själavård så hon verkligen får jobba!

Tog också nattvarden av min helt egna präst, och det var roligt. Efter kommunionen så var jag och mina två andra tanter rörda, gråtmilda och glada stapplade vi fram till vår bänk och satte oss ned. Elin som är lite mer förutseende än oss andra två dönickar hade tagit med sig servetter som hon generöst delade med sig av. Så vi försökte rädda det som räddas kunde av mascara och hindra snoret från att rinna och framför oss satt prästens frus brors nya flickväns barn. De stirrade på oss med skräck i ögonen och kunde för sitt liv inte förstå varför vi grät. Detta var ju trots allt en glad tillställning!

Jag dock vet exakt varför vi var så gråtmilda. Eftersom all synd hade runnit av oss kände vi oss lättade i själen och den saknade tomheten efter all synd satte igång gråtmaskineriet. Som tur är så fick vi möjlighet till att återupprätta lite synd senare fram på dagen. Och det tillfället gick oss ju självklart inte förbi.

Klockan åtta

Tänk er följande scen: tre flickor sover i samma rum. En övernattningsrum i en källare med mögliga möbler och kläder som ligger kors och tvärs.
Ena flickan, Elin, är vaken redan och ligger och väntar på att klockan ska bli åtta. Efter en stund ringer faktiskt klockan, hon stiger upp, stänger av väckaren och börjar sjunga:
"Upp med dig klockan är åtta. Väldig, vacker, stark är vår valsmelodi"

Maria, en annan flicka säger: "Jasså, det är Monica Zetterlund hon sjunger"
Elin "Ja, gillar du inte Monica Zetterlund"
Maria: "Jo, Monica Zetterlund..."

Det mina vänner är kärlek klockan åtta på en söndagmorgon. I ett källarrum i Sundsvall.

En kollega

Jag har en kollega som jag inte ens vad hon heter. Vi hälsar på morgonen, sen kanske vi småpratar vid kaffeautomaten om vädret och sen säger vi hej då.
Tricket är att hon är en sån härlig människa som man bara måste le mot. Hela hon utstrålar sån skön glädje att man blir genast på lite bättre humör när man mött henne!

Flera såna, tack

Lokalradio

Men tjenare, fick precis in lokalradon, P4 och Lars-Ove undrade hur det går till med dessa färdigskalade räkorna som man köper och tanken har slagit mig ett par tillfällen. Eftersom jag personligen suger på att skala räkor och det går ruskigt långsamt har jag bara kallt utgått från att det finns maskiner som utför detta.

Lars-Ove funderade även han, ringde in till radion och då kan man ju tro att det ska finnas nån slags expert nånstans i krokarna och kunna berätta det för oss lyssnare. Jo tjoru. Det gjorde det inte alls. Så radiotanten undrade om det inte var nån annan som visste och kunde ringa in till radion och berätta. Vilken cliffhanger va....

Dagens värsta:

barbiehöft.

Det var ett tag sen, men är det så att den enbart uppkommer i samband med alkohol?

Torsdagens lärdomar

I innerstan: säg inte att du ska ha en öl, du kan du få märklig skit i stil med Bud Light.
Öl på en veckodag: bara du kommer ihåg att du blir löjligt trött...
Bokcirkel: tydligen sjukt töntigt att läsa böcker och prata om desamma i organiserad form.
Drottningholm: så jäkla medelålders att det inte finns på världskartan.
Staro Granat: inte så jäkla illa som jag mindes den.
Gamla vänner: är alltid vänner

sjösjuk

Ibland när jag surfar mycket och läser längre texter så klickar jag i det lilla hjulet och drar igång nåt slags automatrullning. Det gillar jag eftersom då behöver man inte scrolla ner lite nu och då. Problemet är istället att jag blir sjösjuk.... Rätt illamående faktiskt.

Apropå scrolla, min gamla kursare Kastluggen kallade mig för Skrållan. Undrar just vad han pysslar med idag.

Tänk om man kunde på allvar fokusera. Sådär riktigt riktigt mycket så man stänger av sin omgivning. När jag tävlade i slalom gjorde jag det, då skämdes mamma så mycket över alla mina svordomar att hon inte ville stå i backen när jag åkte. När hon sedan sa åt mig att inte svära så förbannat så minns jag inte att jag gjorde det. På riktigt. Det enda jag var fokuserad på var att hitta en bra linje till nästa och nästa port.

Jag skulle verkligen ha användning för det just i detta nu.

Posh

är årets kvinna. Jag kan låta meddela att det var ett second hand choice, jag hade inte tid att åka på nån tramsig gala och bli fotad denna vecka. Så de fick hålla tillgodo med poshan istället.

Jag undrar vilka kriterier de använde sig av och vad motiveringen till utnämningen var?

Forskning, you can't beat it

Oj oj oj, ännu mer fantastisk forskning. Det känns fint att veta man numera kan mäta att man verkligen kom. Fint, så man slipper fundera.

Pärmen, igen

"Users who decide to apply the information provided can set up their system for consolidations"

Kära nån

För övrigt

Funderar jag på varför jag i företagets "bibliotek" hittade Svensk Försvarskalender anno 2001.

Det är ju ändå ett it-företag, inte militären...

Chanta med mig i kör

FRUKT ÄR GODIS
FRUKT ÄR GODIS
FRUKT ÄR GODIS
FRUKT ÄR GODIS
FRUKT ÄR GODIS
FRUKT ÄR GODIS
FRUKT ÄR GODIS
FRUKT ÄR GODIS
FRUKT ÄR GODIS
FRUKT ÄR GODIS
FRUKT ÄR GODIS


Yeah right, om frukt är godis då är fan korv glass

Det gäller ju att hålla reda på det väsentliga

som tex vad kungabarnen har på sig när de öppnar portarna till slottets borggård.

De kanske borde ha broderat ut texten lite mera eller på det hela taget förklarat mer för läsarna. Trots att det är DN, jag börjar slås av att jag kanske inte gillar DN. Oj, får man säga så högt???

Fast å andra sidan hade svd samma crappy artikel. Heja TT, lägg ner två dagstidningar och tryck erat eget materiel.

Festade med kändiseliten

Svennis var tydligen på partajj igår. "festade med kändiseliten", rätta mig om jag har fel, men Linda Rosing i samma mening som kändiselit? Är inte det lite... överdimensionerat?

Med tanke på en av de senaste artiklarna som Bionda uttalade sig i: "Nu vill jag göra porr". Kan man verkligen hävda sig själv kändiselit då?

Babe, den lilla grisen

Imorse sände de ingen morgon-tv. Så fick istället hålla tillgodo med Babe, uppföljaren.
Förutom det uppenbart läskiga att det faktiskt finns inte bara en utan flera filmer med en talande gris så finns det andra faktorer i filmen som gör att man får gåshud.

Det är ju förvånande nog en klassiskt uppbyggd äventyrshistoria, men det man som tittare matas med är uppkräkt dynga.
Grisen Babe är oskyldig, blåögd och väldigt väldigt dumsnäll. Men eftersom han är så himla himla snäll så blir han ju för det första dagens hjälte, sen bildar de andra herrelösa djuren nåt slags Babe-cult med klara kristna inslag där Jelly Beans omvandlas till nåt slags nattvard med orden: "Tacka grisen". Istället för Kristi blod för dig utgjutet. Meddelande till ont anande barn: Var snäll!

Den andra är den uppenbara bristen på vettig kvinnosyn här. Kvinnorna, det finns bara två i mänsklig form, en pudel och en chimp. De mänskliga kvinnorna är lika godtrogna och korkade som Babe, vilket är väldigt passande med tanke på det stundande äventyret.
Babes "matte" blir av nån anledning bortlurad (jag kokade kaffe här så jag kan inte helt säkert säga varför) och när hon väl kommer tillbaka "hem" så är Babe och alla andra djuren borta. Kvar finns istället den andra mänskliga kvinnan, ett bortkommet offer som sakta gråter stillsamt över de saknade djuren. Pudeln är för det första rosafärgat, sen är hunden porträtterad så oerhört våpigt att det är skrattretande. Den sista kvinnofiguren är chimpanskvinnan. Hon är den absolut oförfläckade kvinnan vars liv inte blir komplett förrän hon föder fram sina små chimp-bäbisar. Den ultimata kvinnan som inte säger ett pip förrän hennes barn hotas. Då fräser hon ifrån, men på det hela taget är hon mest en kuliss.

Man behöver inte ha studerat Makt & Kön under flera universitetsterminer för att konstatera att kvinnor är söta, passiva och gärna lite korkade. Medans män å andra sidan är de som aktivt bidrager till samhällsomvandling, tar beslut och på det hela taget visar lite stake.

Jisses, och detta ska vi mata våra barn med??

I morse

åt jag havregröt med färska jordgubbar...
Livet på en pinne!

Acne

Asså. Jag är 29 år va, då ska man inte ha tonårsacne. Kan man tycka, efter jag flyttade från det vackra Norrland har min hy antagligen fått en chock och helt oprovocerat börjat producera finnar. I skrivande stund sitter en röd och värkande röd klump på näsan eftersom jag inte är van vid finnar så klämde jag den när den började se läskig ut. Det skulle jag tydligen inte ha gjort.

Jag har sedan flytten haft lika många finnar här som jag haft i hela mitt liv. Det vill säga ett par stycken. Jag tror jag ska börja butlejera norrlandsvatten i flaskor så jag slipper ha finnar. Jag tycker det är lite läskigt faktiskt med sånt.

Riksintresse

Har precis läst ST's webupplaga, en relativt dålig variant men där kan man inte bara läsa Sundsvalls nyheter (det finns knappt några) däremot kan man läsa nyheter som inte har med Sundsvall att göra: nämligen om gröna linjen i Stockholm. Nu kanske jag är lite fördomsfull, men jag tror att det är försvinnande få Sundsvallsbor som faktiskt är intresserade av att veta att det är stopp i t-banan. Jag kan ha fel.

Nåt som däremot är rätt roligt är ledarbloggen, kanske för att den är liberal, kanske för att jag känner Makkan, kanske för att det är från Sundsvall. Eller bara för att den är lite underhållande.

Jag frågade Makkan en gång om han nånsin blev stoppad av sin chef för att han skrev för liberala ledare. Då skrattade han och sa tvärtom att han ibland blev anklagad för det motsatta. Coolt att ha en sån chef!

Fjäderholmarna

Vi möttes på Fjäderholmarna, du i öppen seglaroverall och jag i tshirt och kjol. Du i 60-årsåldern, jag på glassbaren med handen skuggande ögonen så vi såg varandra. Du var så het i din våta dräkt och jag varm av solen.

Ses igen, lördag Fjäderholmarna??

Samma tjej, också väldigt roligt

Haungenpauken

Nåt hände efter 23...
http://www.rikedomen.se/bilder/serier/fuckoff.jpg

So...

meeting ex-lover nästa vecka. Make him gag for it right!? Aja, det blir väl det vanliga, kjol, klackar och urringat... Det har ju fungerat förut.

Zlatan

Ingen vet hur man skapar rubriker som Zlatan.

Zlatan å ja vi e från samma stad

Smink.

Mitt absoluta favoritämne!!

Jag sminkar mig varje morgon, mer eller mindre omsorgsfullt. Varje morgon cyklar jag även till jobbet, det resulterar i följande, frisyren blir sådär "härligt" vindrufsat, vilket innebär att plattången hade lika gärna kunnat stanna i lådan. Sminket blir utkletat i ögonvrån eftersom när jag cyklar blir det nåt slags märkligt drag bakom glasögonen så jag blir lite tårögd. Kommer till jobbet, in på dass, torka bort allt som runnit ut på sidan och under ögat ska jag inte ens börja med...

Så, nästa pryl jag ska uppfinna är stay-put-kräm för smink. Det kommer jag antagligen bli ännu rikare på än mina putsfria glasögon. I synnerhet om jag hävdar att det är antirynk-effekt!!

Proviva

är ett resultat av svensk forskning. En forskning som de tydligen inte alls valde att lägga några pengar på är exakt hur jävla irriterande den där förbannande skitungen är som gafflar i reklamen. Finns det ingen hejd på mödrar som drillar sina shit-kids till att vara för små vuxna som ska ut i nöjesbranschen. Borde inte Britney Spears och Michael Jackson vara ett avskräckande exempel för vilken förälder som helst?

Den nya grundlagen i EU

Tyskland sitter som ordförande för EU just nu, och det finns en ny grundlag på gång. Förvånad, någon?

Sverige sitter snällt bredvid och håller med. Förvåna... Men vänta nu, har vi inte sett detta förr?
Historien kanske upprepar sig..?