Alltså, det finns ett par saker som retar mig till vansinne. Detta är ett av dem.
Svartvadet, en snubbe som spelat hockey hela sitt liv ska numera börja jobba på Swedbank.
Jag är ledsen, men är det bara en fin meritlista från Elitserien & NHL som krävs för att få ett schysst bankjobb?

Vad händer då med alla arbetslösa ekonomer med dubbelexamina som sliter på mackar, lager, postsortering, affärer och så vidare i en till synes oändlig ström. VA? VA? VA?
De var korkade nog att använda skallen och plugga, massor! Dessutom investerat i en kvarts mille eller så bara för att få veta att de blivit omsprungna av en avdankad hockeyspelare.

Milt sagt kan man säga att detta promenerar mig på nerverna, det har det alltid gjort, kommer också antagligen alltid att göra.
Det finns ett glorifierande av idrottsstjärnor som nåt slags renässansmänniska och samtidigt finns det dels ett akademikerförakt i form av fördomar som pappersvändare som inte kan nåt egentligen och dels så finns det ett urvattnande av universitetsutbildning genom att sänka kraven på utbildning då institutionerna syftar till att slussa igenom så många studenter som möjligt. Vidare finns också nåt slags idé om att vad som helst passar som kurs på universitetet i stil med hantverkskurser och liknande. Personligen anser jag att det finns en anledning till att vi har ett teoretiserande universitet och även mer praktiskt inriktade KY-utbildningar och folkhögskolor.