Rådjur

Jag brukar jag gena över granngården för att ta mig hem och häromdagen kom jag upp för trappen och konstaterade att det stod två rådjur jag antar att det var en get och hennes kid eftersom de var två. Jag blev först väldigt förvånad, eftersom hemma är rådjur extremt skygga och håller sig helst i skogen eller strax utanför vid skogsbrynet. Inte i Bromma, där spankulerar de runt och känner sig ruskigt urbana kan jag tänka mig. För de tog inte särskilt stor notis om mig, förvisso kontrollerade de mig så jag inte gjorde nåt korkat, och till saken hör att jag gjorde detsamma med dem. Man vill inte gärna bli attackerad på väg hem från jobbet eller hur?

Sen började tänka på gammelmormor som sparade de minsta potatisarna på perhackningen som det heter hemma hos mig, till rådjuren som extra mat under vintern. Mormor som skalade potatisen åt sina hundar, stampade dem tillsammans med lite kött och sås. Vanlig människomat, torrfoder tror jag mest att hon fnös åt. Farmor hon hade en liten räv utanför stugknuten i Långvattnet som hon brukade baka sockerkaka åt. Farfar fick en liten bit till kaffet och resten skulle räven ha. Tyvärr så är räven borta nu, säger farfar, för nu får han aldrig sockerkaka!