Jag älskar Bob Hansson, mannen är ett geni. Hur ofta gapskrattar man åt poesi? Jag gör det rätt ofta när jag läser Bob Hansson så jag har slutat göra det på tunnelbanan. Han har en förmåga att återge känslan av litenhet men det jävlar anamma som finns i varje människa.

”En vakt kommer fram
och ber om min autograf.
Herregud, säger jag
jag skulle så gärna ge dig den
om jag hade haft någon"

från Bob Hansson Här är vi

Det är sånt jag skrattar högt åt! Sen funderar jag lite över vad man ska ha sin idols autograf till?
Ja, alltså. När det inte är Jejjsåns autograf på en himla massa maskeringstejp. Då är det ju en helt annat sak... Eller nåt va. Jag har en thing för skånska. Varm, bonnig och väsenskild från min egen. Sen är ju också skåningar så jäkla skönt stendryga, självkritik är inte det som på nåt sätt utmärker en skåning! Jag älskar det.