Barbados

För ett par år sedan utanför min systers dåvarande bostad var jag tillsammans med mina föräldrar på väg in i bilen och på väg nånstans. Min far gick i förväg och höll på att lasta i några väskor eller liknande. Mamma och jag släntrar efter när min älskade Mama tar mig i armen och ler med hela ansiktet.

"Titta Elin, visst är han ganska lik Barbados-Mattias".
"Va?"
"Tycker du inte att han är lik Mattias som sjunger i Barbados?"
"Eh...."

Just i detta ögonblick hade Mama tagit på sig de mest rosaförälskade glasögonen och tittade på min far genom. Vilken lycka, tänk att man en sisådär 30 år efter man gift sig fortfarande kan tycka att ens man är det häftigaste som gått i ett par skor. Det är väl inte så jävla konstigt att man har en lite romantisk kärleksbild, eller?

Till saken hör att farsan inte är ett smack lik barbados-mattias... Men han är världens bästa pappa! Som jag längtar just nu efter mina päron och resten av min familj...