jag blev idag riktigt förbannad, själva saken i sig var inte nåt att hänga i julgranen men efter ett par månaders ackumulerande avvisningar så fick jag till slut nog.
Denna situation som är rätt vanlig: jag, tjej skulle dra en liten passus angående Barbados idag för en manlig kollega. När jag började berätta så avbryter han mig mitt i en mening och säger nåt irriterande, varpå jag blir uppriktigt förbannad. När personen i fråga senare ser att jag faktiskt reagerar och inte bara skrattar bort det, vilket är det vanliga flickor gör så försöker han lite lamt få mig att berätta men då är jag redan så inåthelvetes bestämd på att det skeppet har seglat iväg och kommer inte i hamn mera.
Detta med att jag som tjej blir avbruten och på nåt sätt omyndigförklarad retar mig till vansinne. Att man kan avfärda en annan människa, läs undertecknad, som en liten vimsig, tramsig tjej retar mig till vansinne medan män ska man alltjämt som tjej ska fnissa och lyssna uppmärksamt på män. God damn it. I've had it.
Tidigare har jag inte vart en tjej som fnissat åt män bara för sakens skull, men nytt jobb, ny stad och en massa andra faktorer har gjort att jag faktiskt har blivit ruskigt tjejig. Låter männen ta plats och medvetet tar mindre plats än vad jag faktiskt velat emellanåt.
Ska det vara så här resten av mitt liv? Aim to please? Snälla gud, låt mig slippa.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Men tänk på karriären Elin. En kvinna måste blidga sig om hon vill klättra på karriärsstegen!
Ja det kanske man måste, men är det nödvändigt att sälja sig själv kort ständigt och jämt?
Nä elin du är inte tjejen någon sätter sig på. Bra att du stod på dig!
fan va bra skrivet GIRRRRRRRRRL BRA DÄR!!! haha kram från din gamla (ganska obekväma) kollega *gissa vem*
Post a Comment