Ibland kan jag fyllas av kärlek till mina vänner. Just i detta nu är ett sånt tillfälle. Helt utan inbördes ordning och har jag glömt nån så har jag inte glömt er i hjärtat.
Elin, min namne och allmänna vapendragare i kampen för Tantskap. Herregud, om jag inte får gå i trädgårdar och leta caféer med pariservåfflor, vem ska jag då göra det med?
Maria, two peas in a pie. Det är roligare när man säger fel och helt allvarligt, våra skratt tillsammans kan smälta isberg.
Anna, din förbaskade snedseglare, jag behöver ju dig hemma här nu. Vem ska annars vara den som jag dricker vin och är stendryg med?
Tessan, den enda som faktiskt kallar dig Tessan och du har inget emot det. Jag saknar dig varje dag för du gör min person bättre. Varför kan vi inte bo på samma ställe och leka varje dag?
Prästis, mitt religiösa samvete som får mig att om inte vara en bättre människa så försöker jag åtminstone tillsammans med dig.
Annika, vi har delat mycket, men var är du?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment